fredag 12 februari 2010

Svart på vitt om ojämlikhet

Valrörelsen har satt igång, och det som diskuteras flitigt nu är kvotering och jämställdhet. Det är inte fy skam att man diskuterar kvotering av platser till bolagsstyrelser och föräldradagar, och även om jag tycker att båda blocken är lite handfallna och tafatta, så innebär detta att jämställdheten i högsta grad står på agendan.

En del påstår att vi är så jämställda och att kvotering inte behövs. Det är inte sant. Illusionen av Sverige som Världens Mest Jämställda Land är ett alldeles ypperligt vapen i händerna på dem som inte vill ha förändring, för när allt kommer omkring är jämställdheten inte så stor. Fior i Västra Götaland kallade detta för VMJLPY - Världens Mest Jämställda Land På Ytan - och det ligger en hel del i det. Debatten om Birgitta Ohlssons utnämning talar sitt tydliga språk, liksom debatten om föräldraförsäkringen.

Piff (Pappor för individuell föräldraförsäkring) svarade Göran Hägglunds röda faran-larm med att de inte alls är någon rödgrön elit, och att den statliga inblandning Hägglund varnar för redan är ett faktum. De är i stället för en individuell föräldraförsäkring, något som väl sannerligen skulle värna om individens fria vilja.
Visst vore det praktiskt om man kunde utnyttja sin frus semesterdagar, eller få ersättning från sin mans a-kassa i stället för sin egen. Men vårt samhälle bygger på andra värderingar. I en modern sekulariserad demokrati är det individer som har rättigheter, inte familjer eller andra kollektiv. På Hägglunds nyspråk skulle även a-kassa och semester kallas tvångskvoterade.
För visst pågår det kvotering i Sverige idag. Men finkvotering som är en del av strukturen och alltför mångas tänkande är tydligen ok. Till skillnad från fulkvotering som är överhöghetens pålaga till det dumma folket som inte förmår att tänka själva. Eller?

För faktum kvarstår, precis som Gudrun Schyman sa:
– Jämställdhet mellan könen handlar inte om något jävla tyckande. Det finns tabeller och forskning. Jämställdhet är ett politiskt mål som alla partier enats om och vi är inte där än. Inte i Sverige och inte någon annanstans. DN
Och de tabellerna finns lätt tillgängliga i den lagom fickstora skriften På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet 2008 som är sammanställd av SCB. Det är inte ett vänsterpåhitt utan fakta. Är det inte dags att ändra på det nu? Den här valrörelsen börjar ju bra i alla fall.

Steg 1) Bli medveten
Steg 2) Förändra

Inga kommentarer: