Barbariska sedvänjor och ett stort feltänk i hederskulturen

Jag vet inte hur många som undgått DN:s artikel den 4 februari om en 16-årig flicka som begravdes levande i Anatolien (Turkiet). Hennes "brott"? Hon hade manliga vänner. Den här typen av barbariska sedvänjor lever kvar än idag, och inte bara i Turkiet, Pakistan, Afghanistan och andra avlägsna delar av världen. Hederskulturen finns även bland oss. Den ser inte likadan ut överallt, men den finns och är en del av det pågående kvinnomordet.

Att en kvinna drar vanära över släkten genom att prata med en man, eller ha manliga vänner, bygger på en otroligt mystisk syn på kvinnans heder och sexualitet. Mig veterligt har en kvinna aldrig blivit vare sig av med oskulden eller gravid av att samtala med någon (möjligen med undantag av den där jungfrufödseln) och för de allra flesta kvinnorna i världen leder ett samtal inte med säkerhet till sex. Tror männen i de här kulturerna på fullt allvar något annat? Eller handlar det om något så enkelt som att kvinnan ifråga inte blint lyder sin fars order om att i princip vara hemma och osynlig för världen?

Men det som verkligen förbryllar är att det är kvinnorna som straffas om de blir våldtagna. Genom att bli stenade, levande begravda, levande brända, ihjälslagna, skjutna eller förskjutna. Var sker felet i att inte se att ansvaret väl borde ligga på den aktiva parten, förövaren, och inte på offret? Är det inte förövaren som dragit skam över släkten och borde straffas? Vi vet ju att våldtäkter används som vapen för att dra skam över såväl familjer som släkter och folkgrupper – varför är det då den drabbade som ska straffas? Ska man se till barbariska sedvänjor hade Eddans blodsfejder tett sig lite mer begripliga. Men att straffa offret? Nej, det är helt obegripligt och drar i min syn att se det bara ytterligare skam över familjen.

Det ska bli spännande att se hur det turkiska rättsväsendet behandlar den mördade flickans gripna far och farfar. Om Turkiet blundar för barbariet borde kanske den där dörren till EU bli lite trögare att öppna (och ja, jag tycker att man borde kunna dra tillbaka medlemskap för länder som inte klarar av att uppfylla mänskliga rättigheter).

Det här är bara ytterligare en av raden av nyheter om kvinnovåld och kvinnomord, det som Per Wirtén har kallat för "männens globala krig mot kvinnorna" (se bl.a. Expressen den 17/1) som möter oss dagligen. Det går inte att slå upp en tidning utan att läsa om nya våldtäkter och våldtäktsförsök, kvinnomord, -misshandel, -våld och -förtryck, av såväl fysiskt, psykiskt, strukturekonomiskt och socialt slag. Någonstans måste någon reagera. Vi är många som reagerar, men än så länge är det många som bara bläddrar vidare. Jag kanske låter tjatig, men vi får den värld vi skapar och accepterar och jag kan inte acceptera det här.