Klavertramp av Malmös starke man

Ilmar Reepalu är i blåsväder. Och det är inte någon snäll liten sunnanvind utan tilltagande stormstyrka. Anledningen är hans överslätande och undvikande uttalanden om antisemitismen i Malmö. Dag efter dag kommer det nya "förklaringar" av hur han har blivit feltolkad och felciterad, utan att vi egentligen får några svar.

Det hela härstammar huvudsakligen från Skånskans artikelserie om det växande judehatet i Malmö från den 25 till 27 januari. Där tas bland annat upp hur det förra året skedde 79 antisemitiska hatbrott i Skåne, framför allt i Malmö (2010-01-25), hur judiska familjer väljer att lämna Malmö eftersom de inte känner sig trygga (2010-01-25) och hur judar upplever att det har blivit legitimt att attackera dem (2010-01-27). Efter attacken på Stortorget i samband med Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel, där en lite Israelvänlig fredsdemonstration attackerades av en mobb, fick polisen en större medvetenhet om hotbilden mot judar i Malmö, men politikerna gör inte mycket. De hävdar, så som Ilmar Reepalu har gjort, att attacken mot demonstrationen inte var riktad mot judar eller Israel utan ilska över Israels attacker mot Gaza-remsan, och det är överhuvudtaget den linje som tycks råda: det handlar inte om antisemitism eller judehat utan om protester mot Israels behandling av palestinier.

När Reepalu själv tillfrågas av Skånskan ger han väldigt få raka svar som politiker. Han hävdar att hans personliga åsikter om Israel-Palestina-konflikten och utrikespolitik är hans privata, och att de inte har med kommunalpolitiken att göra. Reepalu sätter också ett märkligt likhetstecken mellan sionism och antisemitism:

– Vi accepterar varken sionism eller antisemitism. Det är ytterligheter som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda.

Kan du bidra till att dämpa agget mot svenska judar som inte vill ta ställning i Israel-Palestina-konflikten?

– Konflikten kan människor ta ställning till. Det gör jag också. Det var totalt oproportionerligt våld från Israel under Gazakonflikten. Det är en varböld förstås. Det är mitt sätt att ta konflikt i en internationell fråga, det handlar inte om Malmös kommunalpolitik. Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen.

...

– Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler. (SK)

I stället för att ta avstånd från de antisemitiska hatbrott som sker lägger Reepalu över ansvaret på Malmös judar och den judiska församlingen som inte tar avstånd från Israels övergrepp i de ockuperade områdena. Att kräva att den judiska församlingen kollektivt ska gå ut och ha en åsikt om en politisk konflikt blir ett sätt att kollektivisera och särbehandla Malmös judar, vilket Reepalu inte själv verkar vara medveten om att han gör. Hans privata åsikter i konflikten tycks hamna i en intressekonflikt med hans roll som kommunalborgarråd och Malmös starke man, med ansvar för det som sker i staden. Även den 28 januari hävdar han bestämt att det är skolornas och föreningslivets ansvar att motverka rasism och antisemitism. Inte något om vad han som politiker kan göra.

Den här artikelserien uppmärksammades i Sunday Telegraphs artikel om hur judar lämnar Malmö efter en ökning av antalet antisemitiska hatbrott den 21 februari. Till Sunday Telegraph säger Reepalu:

"I believe these are anti-Israel attacks, connected to the war in Gaza.

"We want Malmo to be cosmopolitan and safe for everybody and we have taken action. I have started a dialogue forum. There haven't been any attacks on Jewish people, and if Jews from the city want to move to Israel that is not a matter for Malmo." ST

Det här uttalandet väckte givetvis en hel del frågor, och Ilmar Reepalu har gång på gång de senaste dagarna försökt förklara sig med att han blev missförstådd och felciterad. Men utan att egentligen säga särskilt mycket mer. Reepalu har hävdat att Skånskan inte återgav intervjun med honom korrekt, och därför lägger Skånskan nu ut hela intervjun på Internet, liksom mailväxlingen mellan redaktionen och Reepalu. De senaste dagarnas radio- och tidningsintervjuer har tyvärr inte kastat särskilt mycket ljus över saken, eftersom de förklaringar som ges fortfarande blir sätt att försöka slingra sig ur ansvarstagande för det som faktiskt har sagts.

Per Gudmundson tog upp ämnet i en ledare i onsdagens Svenska dagbladet och lägger fokus vid Reepalus egna ord: "Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö." Hur förklarar man ett sådant uttalande?

Fredrik Federley (C) skrev efter Gudmundsons ledare:

I stället för att vara tydlig så snedpudlar han och hamnar i en än värre position än tidigre när han gör klart att "om judarna sticker så är det inte vårt bekymmer" slarvigt återgett. Det är inte mycket jag kan göra för att komma åt honom annat än att skriva om hans vansinnigheter och som riksdagskandidat i Malmö kan jag ta debatten med honom om vilket Malmö vi ska se framföver. Intolerans eller tolerans. Mångkultur eller monokultur?

Jag är beredd att utmana dig på debatt kring antisemitismen i Malmö på vilken arena du vill på vilken agiven tidpunkt som helst. Jag anser att ett övergripande mål i valet 2010 måste bli att få bort denna människa från makten i både Malmö och det socialdemokratiska partiet. (Federley, 2010-02-24)

I dag har Sydsvenskan en intervju med Reepalu, där denne ges en chans att förklara sig. Han har de senaste dagarna tagits i örat av Mona Sahlin och suttit i samtal med judiska församlingen i Malmö, och ger nu en lite nyanserad bild:

Vilket ansvar har du för att judar känner sig hotade i Malmö?

– Vi kanske skulle ha bevakat mer efter det som skedde i samband med tennismatchen.

– Demonstrationen på Stortorget som urartade gav tendensen att här fanns väldigt många människor som var starkt berörda, hade släktingar påGazaremsan och plötsligt hittade en symbol för sitt hat.

– Det är klart att Judiska församlingen i Malmö inte har ett dugg med konflikten där nere att göra. Men här blev de en symbol för staten Israel helt plötsligt. (Sydsvenskan)

Men så kommer det ett nytt klavertramp, när Reepalu tillfrågas om Federleys kommentar:

– Vem är Fredrick Federley? Är det han som uppträdde som transvestit häromdagen, han hette något kvinnonamn väl?

– På vilka grunder skulle jag debattera med honom? Jag tror att han ska göra ett studiebesök i Malmö och bosätta sig här så att han vet vad han talar om. (Sydsvenskan)

Det hade gått att bita ihop om den kommentaren om transor, men ack nej. Klassiska härskartekniker gör sig påminda, ett försök att förminska genom att påstå sig inte veta vem Federley är och hånar genom att dra fokus till en detalj som inte har med Federley som politiker att göra. Pampfasoner av allra betonggråaste slag. Och det känns allt annat än betryggande när en politiker påstår sig inte förstå varför han skulle debattera. Vilket demokratitänk!