Dåligt med kvinnor i börsbolagens styrelser

På tal om jämlikhet och kvotering.

2009 uppgick antalet kvinnor i börsbolagens styrelser till 19,4 %, men hur ser det ut i bolagens ledningsgrupper? SvD Näringsliv har granskat könsfördelningen i de 20 största svenska börsbolagens ledningar. Resultatet? Av 217 personer i ledningsgrupperna är 35 kvinnor, vilket ger en procentandel på 16 %. Längre än så har vi inte kommit 2010.

I flera av bolagen - Sandvik, Scania, Assa Abloy och Swedish Match - finns det inte någon kvinna i ledningen, medan Swedbank har hälften kvinnor i ledningen och SEB en tredjedel kvinnor. Bolagen själva hävdar att det beror på att de inte hittat tillräckligt kompetenta kvinnor, men man undrar ju...

Sandviks kommunikationsdirektör Anders Walin förklarar saknaden av kvinnor i koncernledningen:

– Det har inte funnits några kvinnor i läge att ta sådana befattningar än. När det gäller affärsområdena är cheferna ingenjörer allihop. Man kommer aldrig till den nivån utan att ha en lång gedigen teknisk bakgrund. SvD

Men just Sandvik hade för två år sedan en kvinna i ledningen, Carina Malmgren Heander, som var personaldirektör. Ett av hennes mål var under sin tid i ledningen att öka antalet kvinnliga chefer inom Sandvik till 25 % år 2010, ett mål som inte har uppnåtts (siffran är idag 14 %).

– Det där målet gick inte att nå. Det skulle krävas massavsked av män och systematiskt ersättande av kvinnor. Det var ett uttryck för någon sorts önskan och ambition, men det var inte ett realistiskt mål som skulle kunna gå att uppnå, säger [Anders Walin]

Inte ett realistiskt mål? Det beror väl på om viljan att bryta gamla mönster finns. För jag har svårt att tänka mig att det idag inte finns kompetenta kvinnliga ingenjörer.

Lastbilstillverkaren Scania har under sina 119 år inte haft en enda kvinna i ledningen och presschefen Hans-Åke Danielsson är medveten om problemet:

– Det vi kan göra är att uppmuntra tjejer att söka till den här industrin och skapa möjlighet att göra karriär. Kvotering är däremot ingenting Scania står bakom, utan det är kompetens som gäller

Danielsson påpekar att det finns "duktiga kvinnor i några led under företagsledningen som förhoppningsvis orkar med den här tuffa tillvaron":

– Det här med karriär är svårt tillsammans med familj.

Och så är vi där igen. Kvinnor förutsätts ägna sig åt familjen och därför inte orka med den tuffa tillvaron som företagsledare. Är detta sanning eller en väl inarbetad gammal myt som gubbarna i ledningsgrupperna kan svänga med som ursäkt till att de fortsätter att rekrytera samma typer av personer som tidigare, det vill säga män? Just Scania satsar visserligen på att man ska kunna göra karriär och ha familj, genom att betala lite extra till föräldraledigheten för pappor som stannar hemma med barn, men om attityden är att kvinnor inte skulle orka med en ledande position så är frågan hur stor viljan är att på allvar förändra strukturen.

Jag är inte för att kvotera in kvinnor för sakens skull, för det skulle kunna leda till att alla kvinnor på höga positioner ifrågasätts, men däremot betvivlar jag starkt att det inte skulle finnas tillräckligt kompetenta kvinnor att rekrytera till såväl chefsposter som bolagsstyrelser och ledningsgrupper. Jag kan bara se på flera av mina välutbildade väninnor som har längre utbildning och bättre sakkunskaper än sina chefer. Och om den lika, eller rent av större, kompetensen inte ger lika möjligheter till höga positioner så måste det till något för att förändra förlegade strukturer. Traditionella könsroller har inget som helst med diskussionen att göra.