Inspirerande: "De har seglat i 30 år"

Deborah Shapiro och Rolf Bjelke har tillbringat 30 år till havs. Det är både imponerande och inspirerande. Två helt fantastiska människor som vågar följa sitt hjärta och sina drömmar …

RUT och ROT och butlers i tunnelbanan

Valet närmar sig men debatten verkar inte riktigt ha tagit fart. Det är lite om jobbskatteavdrag, utförsäkrade som inte alls får riktiga jobb och hushållsnära tjänster. De riktigt viktiga frågorna lyser med sin frånvaro i partiernas försök att profilera sig genom att tvåla till motståndarna. RUT fortsätter dock att spela en stor roll i valrörelsen; en betydligt större roll än vad man kan tycka att hon borde spela.

Oppositionen är som bekant kritiska till RUT, men igår föreslog två Stockholmssossar, Ilija Batljan och Carin Jämtin, på DN Debatt att man skulle införa "kollektiva vardagstjänster i SL:s lokaler" (DN 16/8-10) så att kollektivresenärerna tjänar lite tid på väg till och från jobbet. Är inte det bara att flytta ner RUT i källaren? Och när de i artikeln talar om "butlerliknande tjänster" misstänker jag att de helt tappat kollen – för att bli butler krävs en relativt lång utbildning, och det är alltså inte alls ett av de där okvalificerade yrkena som idag omfattas av diverse avdrag och subventioner.

När ska våra politiker öppna ögonen och komma med vettiga förslag kring tjänstesektorn? Det har kommit diverse konstiga förslag om att restauranger och bilverkstäder ska omfattas av något slags avdrag; om IT-tjänster, hundrastning och annat. Det som behövs är inte enstaka avdrag och (skattefinansierade) subventioner, utan ett rättvist system som gynnar alla och som inte kräver en massa administration. Om jag genom mina skattepengar ska betala för din städning vill jag att du betalar för mina frisörbesök! Tjänst som tjänst. Så i stället för att fortsätta tramsa med husnära tjänster hit och okvalificerat arbete dit, sänk tjänstemomsen rakt av så att det blir rättvist! Någon administratör som sitter och arbetar med avdragen kanske blir av med jobbet, men det skulle antagligen både ge fler jobb, ett förenklat och transparent system och lägre kostnader, för att inte tala om att det skulle bli rättvisare.

När det gäller ROT är frågan en annan, eftersom det uppenbarligen fungerar bra. Men jag undrar fortfarande när ROT ska utvidgas till att omfatta även hyresrättsinnehavare och hyresvärdar. En utvidgning av systemet skulle ge fler jobb, större skatteintäkter till staten och innebära en verklig hjälp för de hyresvärdar vars hus är i allt större behov av renovering och uppfräschning (t.ex. i miljonprogrammen). Varför ska detta avdrag enbart gälla dem som äger sina bostäder, och enbart vissa områden med (bostdsrätts)lägenheter medan andra områden med (hyresrätts)lägenheter inte omfattas? Hur var det där med rättvisa?

Äntligen!

Tiden bara rusar på och plötsligt är det mer än en månad sedan senaste uppdateringen. Jag har bara inte hunnit stanna upp och samla tankarna. Hjulen har snurrat på rejält, och jag har än en gång fått inse att ju mer stressad jag blir, desto längre tid tar alla jobb. Vilket till sist innebär att all jobbplanering faller, jag får jobba längre dagar (och helger) för att komma ikapp planeringen, utan att få mer betalt för det. Kort sagt: det känns som om jag jobbar ihjäl mig utan att fördenskull få det att gå ihop. Ja, man kan bli stressad av mindre.

Efter tre rejäla gråt- och ångestattacker av ren stress förra veckan kände jag att det var dags att göra något åt det här. För hur roligt det än kan vara att översätta, och då är inte alla översättningar roliga, så är det inte värt det längre. Stressen och den ständiga pressen att göra ett bra jobb (och jag är bra; jag är en grymt duktig översättare) varje gång, att aldrig få ha en dålig dag, plus att jag hur jag än gör inte får ihop tillräckligt med pengar, gör att det inte är lika roligt längre. Men eftersom all tid och ork går åt till jobbet, så får jag inte tid och ro att varva ner och fundera över vad jag skulle kunna förändra, och hur jag kan gå vidare. Vad vill jag göra egentligen? Vad har jag för alternativ? Tvärtom blir jag väldigt låst när jag blir så stressad, fast vid närmare eftertanke kanske det inte är så konstigt. För när den där extrema stressen slår klorna i mig så kommer ångestattackerna också, och den som provat på att ha ångest och panikattacker vet hur svårt det är att ändra tankesätt mitt i attacken. Då gäller det att överleva; först efteråt går det att tänka klart igen.

I måndags var jag ute på äventyr med en väninna och allt kändes bra, jag var sådär harmonisk och ett med Alltet som jag blir i naturen. Men så satte jag mig på spårvagnen och åkte hem, tillbaka till det väntande jobbet. Magknip, andningssvårigheter, spänningar, ångest och tårar – som ett brev på posten. Låt mig säga att jag verkligen förstår dem som varit utbrända när de berättar att de gråter av blotta tanken på jobbet. Precis så illa är det. Och allt blev bara fel där ett tag. Så under eftermiddagen bestämde jag mig för att ta en vecka ledigt under den kommande veckan. Jag har inte råd, men jag måste. Minst en vecka.

Så idag har jag slutfört det sista jobbet före semestern, det som egentligen har deadline på tisdag. Nu har jag visserligen ett avhandlingskapitel att språkgranska, men det är trevligt. Jag har väldigt få planer för veckan, eftersom en vecka är för kort tid för att både landa i tillvaron och hinna med saker. Det finns tankar på att hinna träna mer, jag hoppas att det kommer att vara mer tid till socialt liv (något jag f.ö. blivit mycket bättre på att planera in trots stressen), jag vill ta en tur till Marstrand och traska omkring på min favoritö, jag vill hälsa på lillebror med familj och se deras hus, jag ska strosa på stan med en väninna som jag aldrig fått tillfälle att träffa på egen hand, jag vill komma lite mer i ordning hemma, jag vill komma ikapp med bloggande, läsning… och jag har Planer att fundera över och sätta på pränt. Det har hänt så ofantligt mycket sedan midsommar, mitt ibland stressen kring flytt och jobb, att det nästan känns som om hela livet förändrats. Och jag har inte hunnit landa. Nu vill jag landa, i den mån jag kan.

Nu har jag SEMESTER!!!