Dålig trygghet för egenföretagare

Jag har varit egenföretagare i snart 10 år, vilket väl är att betrakta som ganska länge. Det var inget jag hade planerat att bli, utan mer något jag halkade in på när ett företag där jag hade varit resursanställd i ett halvår (och därmed nått maxtiden för resursanställning) ville fortsätta anlita mig, med förutsättningen att jag startade eget. Jag hade inget annat jobb på gång, så valet var ganska enkelt. Men eftersom jag startade eget på det sättet, utan att innan dess ha varit arbetssökande, fick jag varken bidrag eller stöd någonstans ifrån. Utan jag startade på vinst och förlust.

Det gick bra. Jag gick från en kund till flera och hade de första åren gott om jobb, även om det var en inlärningsperiod att inte arbeta slut mig gång på gång. Hade det inte varit för att jag var min egen och därför själv kunde styra över min tid, så hade jag under de första åren antagligen varit sjukskriven, eftersom jag var aktivt anorektisk och först var iväg på behandlingshem och sedan gick i behandling med terapi och annat på dagtid. Jag vet inte hur jag hade kunnat få ihop jobb och tillfrisknande på något annat sätt. Och det gick ju bra. Jag klarade mig.

Sedan kom lågkonjunkturen och den har varit kännbar. Kunder lägger ner eller drar ner på verksamheten, ändrar sina processer och betalningsvillkor. Det blir tuffare och det är köparens marknad. Att låta arvoden följa KPI (konsumentprisindex) är bara att drömma om; blir jag för dyr väljer de någon annan. Då spelar erfarenhet och hög kvalitet mindre roll.

Som egenföretagare är du medveten om den här osäkerheten; du jobbar när jobben finns, tar semester om du har råd och vågar och vet att du riskerar att bli av med dina kunder = jobbet om du skulle gå på föräldraledighet under längre tid. Men när jag har börjat titta på hur "trygghetssystemen" ser ut för egenföretagare - den där biten som de flesta inte tänker på när de startar eget - så ser det ganska trist ut.

Ja, du kan bli sjukskriven. Men ersättningen du får är den lagstadgade delen eftersom det inte finns någon arbetsgivare som skulle kunna skjuta till pengar. Likaså med föräldraförsäkringen. Hur det är med rehabilitering och omplacering till annan typ av arbete har jag ingen aning om, eftersom du som egenföretagare har ett jobb att välja på: ditt eget. Försäkringssystemet är helt klart inte byggt för just egenföretagare.

Om det däremot skulle gå så dåligt att du börjar gå utan arbete kan du inte stämpla. Du kan inte vara deltidsarbetslös och egenföretagare, utan om du ska få a-kassa måste du göra verksamheten vilande. Vilket bland annat innebär att du måste stänga ner hemsidor, åtminstone enligt min a-kassa. Du kan göra verksamheten vilande och sedan göra den aktiv igen en gång. Men att göra den vilande innebär att du antingen jobbar till 100% (oavsett om det finns jobb eller inte) eller inte alls. Vilket givetvis innebär att du mer eller mindre förlorar de kunder du faktiskt har även om det inte finns tillräckligt med jobb. Du ska alltså lägga ner verksamheten och stänga dina kanaler utåt (hemsidor), så att du inte längre är tillgänglig för dina kunder och därför i princip eliminerar dina chanser att få fler och nya kunder och överhuvudtaget arbeta i din firma, och sedan vänta på att din a-kasseansökan ska behandlas och beviljas och pengar börja betalas ut, vilket kan ta månader. Hur många egenföretagare bestämmer sig för det här stora steget innan det är absolut kris? Troligen få.

Som egenföretagare har du heller ingen tillgång till Trygghetsråd eller jobbcoacher eller det stöd som ges människor som varslas. Det är allt eller inget, svart eller vitt.

Jag är inte helt klar över varför det ser ut så här, varför egenföretagare diskrimineras av a-kassereglerna, och håller inte med om att man inte skulle kunna vara halvt verksam och halvt "stå till arbetsmarknadens förfogande". Just de bristande trygghetssystemen är en anledning till att framför allt kvinnor drar sig för att starta eget, och det är en fråga som jag innerligt önskar att våra politiker skulle lyfta. Är det verkligen för mycket begärt att man som egenföretagare ska ha samma rätt att vara deltidsarbetssökande och deltidsarbetande som förvärvsarbetande?

Det handlar inte om att man skulle sitta still och rulla tummarna och välja att stämpla i stället för att söka jobb eller jaga kunder, utan om att ha någon form av trygghetsnät för att klara av en lågkonjunktur eller tuff dipp på marknaden utan att behöva lägga ner verksamheten. Politiker pratar om småföretagare och deras villkor; ingen nämner egenföretagarna. Entreprenörsandan är en viktig del av den ekonomiska utvecklingen, och det känns som ett enormt resursslöseri att inte ta bättre vara på alla egenföretagare.