Anna Laestadius Larssons skrev i fredagen en kolumn i SvD, Vi bakar surdegsbröd och tar ett kliv framåt, om den rådande hemmafrutrenden. Hon tar i texten upp vad konstintendent Margareta Gynning sa vid årets Mappie-utdelning i måndags om att varje gång kvinnor har gjort samhälleliga framsteg så har det kommit en motreaktion i form av mammaidealiserande.
På slutet av 1700-talet hade kvinnorna börjat nosa på makten. De viktiga salongerna drevs av kvinnor, Elisabeth Vigee-Lebrun var en framgångsrik konstnär, vetenskapskvinnan Emelie du Chatelets översättning av Newtons Principia beundrades och i England satt Mary Wollstonecraft och filade på Till försvar för kvinnans rättigheter. Kvinnorna började bli en kraft att räkna med. Och därmed ett hot. Entré för den ömma modern!
Det ligger onekligen mycket i det. Se bara på hur de kvinnorna under andra världskriget, framför allt i Storbritannien och USA, men även i andra delar av världen, tog ett rejält kliv ut på arbetsmarknaden och in i industrin. De var helt enkelt nödvändiga för att ersätta de inkallade männen. Efter andra världskriget kom så en rejäl backlash när kvinnorna skulle tillbaka in i hemmen, med hemmafruidealisering, kvinnans uppgift var att se till att hem och man, Christian Diors The New Look och annat som gick stick i stäv med hur det hade sett ut under krigsåren.
Just nu kan det onekligen se ut som om det finns en kraftig tillbakablick i kvinnorollen: den ena mammatidningen efter den andra, Anna Anka, Mad Men, mammabloggar, ledarskribenter som kritiserar yrkesarbetande småbarnsmammor, fokus på heminredning, surdegsbröd och långkok. Kvinnan oskadliggörs genom att fokus tas från framsteg på arbetsmarknaden till hennes roll som fortplantare och hemskapare.
Och kanske är det så: När kvinnan har tagit en, i många mäns tycke, för stor plats på arbetsmarknaden och jämställdheten har kommit "för långt", så kommer det en smart motreaktion i form av idealisering av mammarollen och den brödbakande hemmafrun. Allt för att dra fokus från kvinnans kompetens som yrkeskvinna (och mamma!) och få bort henne från bolagsstyrelser och arbetsmarknad. Det ser ut som en tillbakagång, men kanske är det inte riktigt så enkelt. Kanske är det bara en periods reaktion, som sedan möts av en ny motreaktion där kvinnor tar nästa steg mot ökad jämlikhet, högre positioner och en viktigare roll på arbetsmarknaden.
Vi tankar lite moderskärlek. Sedan tar vi nästa steg. Hej, bolagsstyrelser, lika lön för lika arbete, delad föräldraförsäkring… snart är vi där!
Halva lönen, halva makten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar