torsdag 28 januari 2010

FK:s regler slår hårt

Nej, jag är inget fan av Försäkringskassan. Mina ärenden har de visserligen skött mindre gräsligt illa än många andra man hör talas om (jag blev bara av med en halv månads ersättning förra vintern pga bristande information och fick ingen ersättning alls förrän flera månader i efterhand eftersom handläggningstiden är vad den är), men de nya reglerna är verkligen makalösa. Eller kanske inte reglerna i sig, utan hur de tolkas. För det finns helt klart människor som har missbrukat det tidigare systemet, som har arbetsförmåga men kunnat gå sjukskrivna i åratal utan att det verkar ha gjorts några utredningar av arbetsförmågan eller satts in några rehabiliteringsinsatser. Jag vet också flera personer som gått långtidssjukskrivna men som under tiden arbetat svart. Fusket ska helt självklart bort, men de nya reglerna och alliansens syn på långtidssjukskrivna verkar bygga på att nästan alla är fuskare.

Försäkringskassan hade redan innan en märklig syn på arbetsförmåga. Halvtid innebär till exempel, talade min handläggare om, att man arbetar 4 timmar om dagen, 5 dagar i veckan. Som egenföretagare ser tillvaron inte sådan ut, inte heller om man arbetar i skift eller enligt schema. Då är halvtid snarare 20 timmars arbetsvecka, men se det accepterar inte FK. Och om du inte kan komma upp på morgonen och börja arbeta när normala människor börjar arbeta, då har du i stort sett ingen arbetsförmåga. Enligt de gamla reglerna i alla fall. Dessutom måste du ha samma arbetsförmåga under hela året; årstidsbundna svåra depressioner fungerar inte, inte heller tillstånd som går i skov. Det innebär att människor jag känner till har fått gå långtidssjukskrivna och/eller med förtidspension bara för de inte kan anpassa sig efter FK. För jag tror ärligt talat inte att arbetsmarknaden i sig måste vara riktigt så stelbent att halvtid är 9-13 måndag till fredag.

För mig har räddningen varit att jag är egenföretagare och mer eller mindre bestämmer över min tid. Hade jag försökt förvärvsarbeta med en vanlig anställning så hade nog den där förtidspensionen från 1998 blivit betydligt längre, eftersom jag har varit i behandling, med inte bara inläggningar utan även terapitider och läkarbesök som - hör och häpna - har förekommit på arbetstid. Jag har dessutom tack vare egenmakt över mina arbetstider kunnat arbeta även under perioder med sjukdom, depression, ångest och en allt värre trötthet, i och med att jag kunnat börja arbeta senare på dagen och sitta längre in på kvällar och nätter.

I och med de regler för långtidssjukskrivna som trädde i kraft den 1 juli 2008, och som vid årsskiftet innebar att ett ca 16 000 personer utförsäkrades från FK, tycks arbetsförmågan plötsligt bedömas på ett annat sätt. Om du har varit sjukskriven i 364 dagar under en period om 15 månader, kanske fått förlängd sjukpenning i 550 dagar och inte anses tillräckligt sjuk för fortsatt förlängd sjukpenning, så ska du ut på arbetsmarknaden. Eller rättare sagt till Arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion. Enligt AF själva innebär den att man tillsammans med deras experter och arbetsförmedlare i individuellt anpassade aktiviteter går igenom vad individen har för möjligheter att återgå i arbete och lägger upp en handlingsplan. Det låter bra, men för en person som varit helt sjukskriven under lång tid kan det vara ett enormt steg att gå till daglig aktivitet med fasta tider. Den som lider av smärta pga en whiplashskada, reumatism eller fibromyalgi, eller av depression, ångest eller sömnstörningar har inte alltid orken till hela dagars aktiviteter, för att inte tala om det där att få kroppen att komma igång på morgnarna! Och den som klarar av att arbeta halvtid, men under den tillåtna ramperioden varit halvtidssjukskriven blir plötsligt halvtidsarbetslös och ska delta i arbetslivsintroduktionen på halvtid. Annars blir det ingen ersättning. Här blir det stelbent om man inte kan anpassa efter individens faktiska förutsättningar.

Än värre blir det när man betraktar reglerna för fortsatt förlängd sjukskrivning. Enligt Försäkringskassans eget dokument kan du få det om du:
• vårdas på sjukhus eller får omfattande vård utan att vara intagen på sjukhus
• riskerar att allvarligt försämras i din sjukdom om du arbetar eller deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program
Du kan också få förlängd sjukpenning i vissa fall om du på grund av sjukdom har fått sådan avgörande förlust av verklighetsuppfattningen och förmågan att orientera dig att du inte kan tillgodogöra dig information.
De här formuleringarna har gett upphov till ganska skrämmande tolkningar hos FK, vilket vi kan läsa om i dagens Aftonbladet. AB har tagit del av en vägledning för FK:s handläggare, som går igenom exempelfall och FK:s bedömning av dessa fall.

  • En man, i exemplet kallad Aram, har så svåra ryggsmärtor att han varken kan stå eller sitta längre stunder. Försäkringskassan bedömer att han är för sjuk för att delta i Arbetsförmedlingens program. Ändå bör han inte få förlängd sjukpenning eftersom ”han inte ligger på sjukhus eller får omfattande vård i hemmet, att han inte har en avgörande förlust av verklighetsuppfattningen och han löper ingen risk att bli allvarligt försämrad i sin sjukdom.”
  • Avslag får också Murat som efter flera halsoperationer måste sondmatas och får vård i hemmet varje dag.
  • Och Erika som brutit båda benen och en arm i en cykelolycka.

Gemensamt för exemplen är att Försäkringskassan inte bedömer hur sjuk man är, utan hur omfattande vård man behöver eller om man riskerar att bli allvarligt sämre av att delta i arbetslivsintroduktionen.
Här tycks alltså tolkningen vara att om du inte är inlagd på sjukhus så har du arbetsförmåga. Det överensstämmer inte med vad FK skriver. Och jag undrar hur någon tror att en person som har brutit båda benen och en arm ska kunna arbeta, eller hur att behöva hjälp att bli sondmatad flera gånger om dagen går att kombinera med ett vanligt arbete. Hur tänker de? Tänker de alls?

3 kommentarer:

Dora sa...

Jag tycker att de inte tänker överhuvudtaget. De är ju absurd. Visst finns det folk som fuskar men de som verkligen är sjuka och behöver hjälp får den inte. Helt sjukt.

Jag själv har inte särskilt trevliga minnen från FK då jag var sjukskriven i nästan tre månader och fick mina pengar först några månader efter att jag återkom till skolan. Orsaken? De höll på att registrera mig i tre månader... Är du inte registrerad får du ingen ersättning...

Thérèse Eriksson sa...

Jag läste exempelfallen i AB idag och det finns verkligen inga ord. Jag blir totalt mörkrädd och är SÅ tacksam att jag är på benen i dag. Samtidigt - jag har en kronisk smärtsjukdom och vet aldrig när nästa skov kommer eller hur det kommer att drabba. Det känns helt verklighetsfrånvänt att neka alla dessa människor exemplen nämner. Helt sjukt.

Det jag inte tål är precis det du nämner i början; attityden att sjukskriven = fuskare. Självklart finns det fuskare och självklart ska man jobba för att gallra bort dem, men ärligt talat - jag betalar hellre även för fuskarna så att de som verkligen är sjuka (och som är i klar majoritet) ska få den trygghet de behöver.

Mikaela sa...

Vad jag inte förstår är hur någon som jag - som mår psykiskt dåligt och har svårt att förstå byråkratiska - ska klara sig igenom det här träsket. Jag har sett samma problem hos flera av mina vänner. Man orkar helt enkelt inte gå igenom allt med luskam tills man hittar hur man ska ta sig fram! FK organiserar om sig stup i kvarten. Jag själv har varit sjukskriven sedan 2003 och har tappat räkningen på hur många handläggare jag gått igenom. 2 av dem har vart vettiga och kunnat förklara för mig vad som gäller. Den jag har nu har jag slutat höra av mig till. Jag fattar ändå nada, hur många gånger jag än ber henne förklara så att jag förstår. Och nu sitter jag här med ännu en blankett att fylla i och lämna in till FK. Formulerad på ett språk som tydligen inte ens FK själv förstår...
En moster till mig är manodepressiv. Det sätter verkligen ??? i huvudet på FK.