"Du ser inte sådan ut" - att inte uppfylla andras stereotyper

Flera gånger under årens lopp har jag fått höra att jag inte ser ut som något, oftast min ålder - "du ser inte så gammal ut" - och det har alltid förundrat mig. Min ålder är fortfarande långt ifrån gammal och hur borde jag se ut vid min ålder? Med stigande ålder blir det givetvis allt trevligare, även om jag sällan tänker på ålder. Men andras tankar på hur man borde se ut slutar givetvis inte vid ålder.

I lördags stod jag i en evighetslång toakö på Kellys och började prata med en ung, blond tjej som var där på "halvdate". Med en kille. När hon insåg att jag inte är intresserad av män blev hon först tyst i ett par sekunder innan hon utbrast något i stil med: "Alltså, förlåt att jag säger det, men du ser verkligen inte sådan ut." Jag kom mig tyvärr inte för att fråga hur jag borde se ut för att stämma med hennes bild av flator, men misstänker att jag nog lyckades väcka hennes tankar på ett mindre heteronormativt sätt. Hon blev åtminstone tydligt nyfiken. Mission accomplished. Det är nyttigt för människor att få sina sinnen öppnade.

Vad har människor egentligen för bild av hur en flata ser ut? För de flesta verkar ha en bild, oavsett om de är medvetna om den eller inte. I och med att jag är helt ointresserad av att ta på mig en etikett och uppfylla någons förväntningar, utan bara är mig själv, så antar jag att jag gör människor förvirrade. Men i min värld så ser flator inte annorlunda ut än heterokvinnor. Jag har en förkärlek för att omge mig med starka, intelligenta, frisinnade och snygga kvinnor, oavsett läggning, även om de flesta av mina närmaste väninnor tillhör HB-gruppen. Snygga, intelligenta och jäkligt starka tjejer som inte låter sig styras av normer om hur en kvinna "ska" vara. (Se även Ingen riktig kvinna.)

Eftersom jag aldrig har räknat mig som hetero, men inte heller tillhört någon särskild grupp, har jag sökt efter och sedan hållit mig till min stil, och den ändrades inte det minsta när jag tog det där sista steget ut i somras. Jag är fortfarande samma person, och ser fortfarande likadan ut även om jag kanske är starkare i vem jag är idag, eftersom jag släppte på förnekelsen av vem jag är. Det syns inte i min klädsel, mitt smink eller mina frisyrer. Jag är absolut mer femme än butch, men lägger ingen värdering i det. Det är bara så här jag ser ut, och det är den kvinnligare stilen jag tilltalas av hos andra kvinnor också, även om personligheten alltid är överordnad stilen. Fast för det mesta går de ganska så tätt hand i hand. Men jag attraheras av kvinnor och det kvinnliga, inte av kvinnor i en uttalat manlig stil.

Om jag sedan bryter mot någons sterotyp och kan utmana deras förutfattade meningar - så mycket bättre.