Sin By Silence

I det senaste nyhetsbrevet från Say NO - UniTE nämns aktionen Sin By Silence, en dokumentär om en grupp kvinnor som har lärt av sitt förflutna och arbetar för att förändra sin framtid.

Sin By Silence är en dokumentär om misshandlade kvinnor, men den är mer än så. För kvinnorna berättar från ett kaliforniskt fängelse, dömda för att ha mördat de män som misshandlade dem.

Gruppen Convicted Women Against Abuse (CWAA) bildades 1989 för att hjälpa kvinnor i fängelse att bryta tystnaden kring misshandeln och lära sig mer om vad de måste göra för att hjälpa andra att sätta stopp för våldscykeln. I ett rättssystem där eventuell frigivning ligger i händerna på en frigivningskommitté och ofta stoppas av anhöriga till offren - som i det här fallet alltså är de dödade misshandlande männen - kan de här kvinnorna i princip tvingas sitta i fängelse i resten av sina liv och betraktas som förövare. Men de är också offer.

I stället för att slåss emot ett system som inte förstår den otroligt sammansatta bilden av misshandel i en relation har kvinnorna i CWAA försökt utbilda systemet. Genom noggrant genomtänkta och väl utförda brevkampanjer, presskontakter och senatsutfrågningar skapade de en hel rörelse och lyckades väcka medvetenhet om misshandlade kvinnors situation och till och med att ändra lagstiftningen.

De här kvinnorna trodde som så många andra misshandlade kvinnor att de var ensamma. De hade levt i tystnadens tyranni, där de själva teg om vad som hände innanför hemmets väggar och där omgivningen teg. Först i fängelset har de kunnat se att de inte var ensamma, inte är ensamma, och bryta sig ur de inre fängelser som åratal av fysisk och psykisk misshandel har byggt upp. De kommer aldrig mer att vara tysta.

Besök hemsidan, se trailern och läs om kvinnorna. Deras historier är väl värda att ta del av. När jag har råd kommer jag att köpa filmen, och jag hoppas innerligt att den så småningom kommer att visas här. Den behövs.

För de är inte ensamma. Många lever i det tysta fängelse där misshandeln sker. Den som börjar med manipulation och kontroll och fortsätter med en nedtryckande kommentar eller örfil, men som aldrig slutar där, utan eskalerar. Inför en omgivning som ofta står tyst och tittar på, för självklart ser någon. Inget offer för våld i hemmet är så duktig på att dölja det att ingen ser. Och det handlar inte bara om fysiskt våld, för psykiskt våld bryter också ner och fängslar. Men den största faran är tystnaden. Tystnaden fängslar och dödar, och den måste brytas. Där har vi alla ett ansvar att inte låta en medsysters lidande gå tyst förbi. Även om vi bara har en otäck känsla i maggropen av att allt inte står rätt till, så kan vi säga något. Hellre en fråga för mycket än en för lite, eller hur?

Stå på dig. Reagera så fort något känns fel, så fort du känner dig kontrollerad och manipulerad, så fort ditt sociala liv börjar bli kringskuret och din personliga frihet begränsas. Reagera redan vid den första röda varningsflaggan. För det finns alltid varningsflaggor. Stanna inte kvar efter det första slaget, ge inte en chans till, för snabbare än du kan tro är du fast. Om du ursäktar ett slag kommer du lätt att ursäkta ett till. Om du lever i en relation där du utsätts för psykisk eller fysisk misshandel, kom ihåg att du inte har gjort något fel, du är inte ensam, och det handlar inte om kärlek. Kärlek ger aldrig någonsin upphov till våld och ursäktar aldrig någonsin förtryck eller misshandel. Skäms inte och håll inte tyst.

Säg något - säg NEJ till våld mot kvinnor!