Är män livsfarliga som föräldrar?

Ibland skäms jag över att vara kvinna, tills jag kommer ihåg att jag ju inte är en riktig kvinna.

I början av februari tog jag upp Eva Sternbergs svidande kritik mot att Birgitta Ohlsson tänker kombinera arbete och mammaroll: Ibland häpnar man eller Att skjuta en annan kvinna i ryggen. Nu har samma Sternberg i Expressen gjort klart att hemmapapporna är livsfarliga för barnen. Jo, du läste rätt. Sternberg baserar detta på en nyligen presenterad avhandling som påvisar att olycksfallsfrekvensen hos barn under ett år har ökat med mer än 30 % de tre senaste åren. Detta hävdar Sternberg beror på att politikerna har lagt sig i småbarnsfamiljernas liv genom att arbeta för att fler fäder ska vara hemma, bland annat genom den omdiskuterade och tämligen ineffektiva pappabonusen i föräldraförsäkringen.

Vi kvinnor har sedan tidernas begynnelse utvecklat oss själva, vår hjärna och vårt sammanhang för att på bästa möjliga sätt ta emot det späda barnet vid födseln och ge det näring ur vår kropp och omvårdnad i vår famn. Män har utvecklat sin hjärna till att skjuta bisonoxar och se tredimensionellt. (Expressen 2010-03-25)

Eva Sternberg anser att det finns biologiska, medfödda skillnader hos män och kvinnor som gör män mindre lämpade att t.ex. ta hand om barn, medan kvinnor har egenskaper som gör oss till idealiska föräldrar. Män har ett tunnelseende och en blick för den övergripande situationen som hjälper dem vid jakt, medan kvinnor har en medfödd känsla för barnet, dess beteenden och behov "för hon är evolverad till att ta hand om det späda barnet" (inlägg den 18 mars 2010 i Eva Sternbergs blogg).

Det har uppenbarligen blivit något fel i min utveckling eftersom jag kan relatera mer till att se tredimensionellt än att vara vårdande och ge näring åt ett barn. Jag är helt klart inte den sortens kvinna som Sternberg refererar till. Men ärligt talat - finns det någon grund för ett sådant här påstående? Njae, det är väl lite sämre bevänt med det. Fast Sternberg hävdar att sjukvårdspersonalen vet att hon har rätt och att det inte skrivs eller forskas om frågan för att forskarna är rädda eller inte får anslag.

Att döma av den senaste veckans debatt om dagishämtningsstressen, som främst verkar drabba mammorna i en tävlan om vem som är bäst mamma = hämtar sitt barn först på dagis, misstänker jag att mammorna är minst lika stressade som papporna. Är inte risken lika stor att en stressad mamma råkar stänga bildörren om barnets hand som att en stressad pappa gör det? Varför skulle en pappa vara mer benägen att skålla sitt barn med hett kaffe än en mamma?

Anna Carlsson, forskaren vars avhandling Eva Sternberg utgår från i sin artikel, svarar idag på Eva Sternbergs debattartikel under rubriken "Vara bra förälder inte fråga om kön" och hävdar att avhandlingen, Child Injuries at Home - Prevention, Precautions and Intervention with focus on scalds (kan hämtas som pdf), inte alls tar upp någon könsaspekt på föräldraskapet:

Jag har inte över huvud taget jämfört mammor och pappors förutsättningar för att värna om barnens bästa. Det känns väldigt olyckligt att sammankopplas med resonemang som jag inte på något sätt står bakom. Tvärtom tar jag helt avstånd från Eva Sternbergs hypotes. Detta var såväl Expressen som Eva Sternberg informerade om redan när hennes olyckliga artikel publicerades. I dag har hon bett mig om ursäkt. (Expressen 2010-03-25)

I sin avhandling har Anna Carlsson undersökt de olycksfallsrisker som barn upp till 6 års ålder är utsatta för i hemmet, genom att fokusera på fyra områden:

1. Föräldrars uppgifter om hur de följt olycksförebyggande råd

2. Omfattningen av bränn- och skållskador

3. Föräldrars uppfattningar om påverkande faktorer till olyckshändelser

4. Samt effekten av individanpassad information om barnolycksfall

(Expressen 2010-03-25)

Hon har funnit att föräldrarnas bakgrund och socioekonomisk ställning (fr.a. utbildning) har betydelse för i vilken grad de följer de olycksförebyggande råden från BVC, men säger ingenting om förälderns kön. Antagligen för att det inte är relevant.

Det är pinsamt när en skribent så rejält förvrider forskningsrön för att stödja sina egna åsikter, framför allt när avhandlingen finns tillgänglig för var och en och har en mycket tydlig sammanfattning på svenska, där det framgår att resultaten inte gör gällande det som Sternberg vill komma åt. Så det var skönt att se att forskaren själv gav svar på tal.

När det gäller Sternberg blir jag lite allmänt beklämd över hennes envisa påståenden om mäns och kvinnors av naturen givna förutsättningar i egenskap av olika rollinnehavare i familjen och samhället. Vilket årtionde lever hon i? Eller vad är det för värdekonservativ extremistisk kultur hon försöker främja? Den enda anledningen jag skulle kunna tänka mig till att män är sämre föräldrar än kvinnor är att de inte får chansen.