Det känns som om det bara blir svårare och svårare att komma ur sängen på morgnarna. Igår (söndag) var verkligen konstig; jag var så vansinnigt trött att jag tror att jag gick tillbaka till sängen kanske 4 gånger på dagen, och jag bara gäspade och gäspade - vilket man inte direkt blir piggare av. Men så någon gång runt 22 var det som om jag kom in i andra andningen och var plötsligt pigg igen. I ett par timmar. Jag kanske håller på att förvandlas till något slags nattvarelse?
Men så drar jag mig till minnes vad vi pratade om när jag fixade naglarna i fredags (ja, jag är så fåfäng). Hon äter samma antidepp som jag, och har plötsligt jättesvårt att komma ur sängen på morgonen (för mig tar det nästan en timme), plus att hon gäspar mycket. Samma här. Så det kanske är så enkelt att det är biverkningar att jag är trött oftare, har svårt att lämna sängen även om jag inte egentligen är särskilt trött på morgonen och att jag gäspar. Och jag höjde faktiskt dosen för sådär 10 dagar sedan (vilket jag borde tala om för min läkare någon gång framöver, om jag lyckas tajma hennes få telefontider), så det är egentligen inte konstigt om jag har lite biverkningar nu. Men irriterande är det.
Jag brukade vara så morgonpigg, och jämfört med många andra jag känner så är jag fortfarande det. Och jag är faktiskt inte så värst trött på morgonen, eller på kvällen, utan det är biten däremellan som kan bli en utmaning. Förutsatt att jag lyckas slita mig från sängens sköna grepp innan jag blir trött igen.
Jag försöker tänka att tröttheten bara är en rest av utmattningen från i höstas och att ge mig själv tid att återhämta mig, ta tupplurar om jag behöver det och så vidare. Men samtidigt undrar jag hur lång tid det kommer att ta innan jag är tillbaka på normala energinivåer igen. Ska det verkligen ta så här lång tid? Det är inte så att jag oroar mig för det, utan jag är snarare irriterad och otålig (Naturligtvis. Tålamod är fortfarande inte en av mina större dygder.)
Idag ska jag försöka hålla ögonen öppna medan jag går igenom korrkommentarer för min nästa bok. Det här är den tråkiga delen av att översätta böcker: Redigeringsarbetet. Det är ett ganska tankebefriat jobb som inte kräver mer än ett minimum av kreativitet från min sida, och det är antagligen därför som jag tycker att det är tråkigt. Jag behöver fler kreativa utmaningar! Jag vill ha tid att samla inspirationen och göra smycken, och jag vill dansa (sommarkurserna börjar om en vecka - hurra!), skriva och läsa. Men det får jag göra efter jobbet. Ibland är det verkligen överskattat att vara vuxen och ansvarstagande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar