Och så blev allting så tungt igen. Tungt att andas, tryck över bröstet, svårt att ta mig för något. Depression? Men hallå - jag äter ju antidepp! Kanske bara en liten ångestperiod. Hoppas att den går över, för jag trivs inte med att känna mig så labil. Så... sårbar. Känns som om det skyddande övre lagret av huden är avskalat, som om mitt skal är tunnare. Mer mottaglig för denna världens all olycka, eller kanske mest för mina känslor och allt annat som påverkar. Egentligen är det kanske något bra, men det känns mest jobbigt. Jag tycker inte om att inte känna mig som mig själv; jag vill vara kompetent och stark och initiativrik och... passionerad. Vill brinna! Nu känns det mest som om jag småglöder eller pyr litegrann.
Så vad har hänt? Inget, egentligen. Var på en supertrevlig bröllopsfest för en av de älskade vännerna i lördags, fick migrän i stället för baksmälla i söndags (värre medan det varar men när det går över mår jag bättre än om jag hade varit bakis) och hade en riktig dagen-efter-eftermiddag med pizza framför Twilight tillsammans med en annan av de älskade vännerna. Så igår ville jag inte gå upp ur sängen och hade rent otroligt svårt att fokusera på jobb. Inte för att det direkt finns mycket jobb - vilket är en stor stressfaktor och en delkälla till ångesten - men jag har ändå nästa bok att pyssla med. Naturligtvis fick jag lite att göra på eftermiddagen, så jag missade bussen till Lindholmen och det blev ingen dans. Skit också! Men jag vägrar komma så sent som jag hade gjort om jag hade tagit nästa buss eller försökt med spårvagn och stombuss, och tyckte i stället synd om mig hemma och länsade skåp och lådor efter den choklad jag kunde hitta.
Det känns bara som om så mycket går emot mig just nu: Bonnie började löpa i fredags kväll och har varit lite smått jobbig. Visserligen har Tiger förbarmat sig över henne ett par gånger (det måste väl räknas som ett mercy fuck om det är från en kastrerad katt?), men inte slutar hon yljama för det. Att det kan finnas så mycket ljud i en så liten katt! Jag visste att det var på gång eftersom hon har passerat ett år, men hoppats att det skulle dröja tills jag har lite mer pengar. Men icke. Ringde veterinären igår och fick en tid för sterilisering och tatueringsmärkning nästa onsdag - man kan visst inte sterilisera medan katten löper - och då ska jag ha fått en faktura betald. Fick dessutom tummen ur att ordna med lilltjejens försäkring också. Mer pengar...
Den gamla stationära datorn, som jag jobbar mest vid, är på sluttampen av sitt liv och gör alltsomoftast livet lite surt genom att inte registrera tangentbordstryckningar helt rätt. Jag har försökt att rensa bort allt som kan rensas bort, men den är ändå rätt så fullpackad. Och just nu håller den vanliga bärbara (som också är något till åren kommen) på att tramsa och inte vilja starta om ordentligt efter att jag har fått avinstallera antivirusprogrammet som vägrar uppdatera för att installera om det. Det tar verkligen energi när datorer krånglar, för att inte tala om tid. Jag vet att jag behöver en ny dator ganska snart, men försöker skjuta upp det tills det finns mer pengar.
Jag ska tatuera mig på måndag, något jag sett fram emot under lång tid, men jag ser inte fram emot att betala för det. Just nu är det värre än på ganska länge, men jag försöker hålla modet uppe och tänka att det nog ordnar sig. Det måste ordna sig. Jag har inte råd med semester i år, men ska dansa två gånger i veckan (eller dans en gång och hård drilling en gång i veckan), vilket är bättre än de flesta semestrar, och jag ska försöka satsa på ledig tid i stället för på shopping.
Faktum är att jag ska göra ett tappert försök till en shoppingfri månad. Det innebär att jag inte ska handla annat än mat, eventuella presenter till andra (har lite födelsedagar och examina på gång), ersätta saker som tar slut (linsvätska, shampoo osv) och eventuella saker som jag behöver för jobbet. Det borde inte vara så svårt, men för någon som verkligen älskar att shoppa och ser det som terapeutiskt kommer det att kännas lite trist. Inga böcker, inga kläder, inget smink... Men jag har mer än tillräckligt, och en månad går fort. Jag börjar med att försöka med en månad i alla fall.
Nåja, dags att sätta igång med dagen. Måtte den bli bättre än igår! Fel: Den SKA bli bättre än igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar