torsdag 3 december 2009

Det här med lycka eller Happiness is an option

This is neither old nor new
It's always, forever
Somewhere between sense and ambition
pleasure and decision
we have to make a choice
What do we want?
Everyone singing 'War, what is it good for?'
while planning the next one?
I don't need to win
You don't have to lose
We can choose
Happiness is an option

(
Happiness is an option - Pet Shop Boys)

Happiness is an option. Lycka är ett val. Håller du med?

Jag antar att människor rent generellt har väldigt olika definitioner av vad lycka är: att vara frisk, inte nödlidande, har sina behov tillfredsställda, kanske en viss nivå av ägodelar, kärlek, frihet... Listan kan göras lång. Men det verkar alldeles för ofta som om de jag möter, och av dem vi ser i media och runt oss, ser på lycka som ett tillstånd de inte nått. Något de strävar efter, något än så länge inte helt gripbart. "De ska bara" först, så kommer de att vara lyckliga. Om jag går ner 5 kilo, får den där nya tjänsten, träffar den perfekta partnern, får lägenheten i rätt område i rätt stad, kommer in på utbildningen, får barn, gifter mig, springer milen under en timme... Lyckan ligger alltid någon annanstans än här och nu och handlar om prestation eller något mål som ska nås.

Är lycka verkligen ett mål eller belöning för en prestation?

Jag märker också att när jag pratar om lycka med vänner och bekanta så tycks det vara nästan tabubelagt för en del. Många verkar känna ett behov av att tala om
varför de är lyckliga, vad de är lyckliga över, som om de måste motivera eller bevisa lyckan. Är det inte ganska sorgligt om man skulle behöva motivera varför man känner si eller så? Kan man inte bara vara lycklig? Jag skulle aldrig ifrågasätta någon som verkligen visade sig vara lycklig och kräva en motivering. (Däremot skulle jag ifrågasätta någon som påstår sig vara lycklig när det syns alldeles för väl att det inte är fallet.)

För mig är lycka något annat. Det är ett sinnestillstånd, en närvaro och tacksamhet i nuet, en förmåga att stanna upp, vara och känna mig tillfreds. Någonstans på vägen ut ur den mörka spegeln och bort från olycklighet och ett livslångt och i stort sett konstant missnöje och tänkande där lyckan hängde ihop med mål och prestationer, mått och kilon, hittade jag en inre lycka som är helt oavhängig allt annat. Den finns där.
My happy place. Någon gång valde jag lycka framför olycka. Det är anledningen till att jag kan vara både olycklig och lycklig samtidigt, för lyckan - sinnestillståndet, grundsynen - är alltid där, även i stunderna då olyckligheten tränger sig på otroligt starkt.

Enligt mångas definition av lycka är den kanske en avsaknad av olycklighet eller olycka; för mig är de inte ömsesidigt uteslutande faktorer. Det handlar mycket om en balans, för hur skulle vi ens lägga märke till lyckan utan lite olycka?

Människor blir ofta provocerade när jag använder uttrycket "happiness is an option", och reagerar med att om lycka hade varit så enkelt som ett val, så skulle de självklart välja det, för det är självklart att alla vill vara lyckliga. Men om det nu faktiskt är så enkelt som att förändra sin syn på vad lycka är, släppa det materiella och betrakta det mer som ett sinnestillstånd eller en livssyn än som ett snudd på ouppnåeligt idealtillstånd står dörren öppen för alla som vill gå genom den. Att vara lycklig ställer inga krav.

Jag har valt att vara lycklig, att bilda mig en egen uppfattning av vad lycka är utifrån något jag hittade i mig själv. Jag tror inte för en sekund på att jag är så unik att det här inte är något som vem som helst skulle kunna göra, utan valet finns där för alla. Det är bara att välja.

Men att jag har en lycka i grunden innebär inte att den är fullkomlig, utan att det finns något att bygga på. Jag skulle kunna stirra mig blind på det jag saknar, och som vissa stunder syns så mycket tydligare än allt jag har i livet: ekonomisk trygghet, ett säkrare arbete, kärlek, någon att dela livet med... Men jag väljer att inte lägga all fokus på det som inte finns, utan bejakar det som finns och lägger hellre energin på att skapa det jag vill ha mer av i mitt liv, på att rikta min energi mot de områden där det kan bli bättre.

Lyckan kan bara bli större nu.

3 kommentarer:

Thérèse Eriksson sa...

Jag håller verkligen med dej, även om jag verkligen kan se att det är ett provocerande uttalande. Jag ser lycka lite som mitt psykiska mående; ingen annan kan göra mej lycklig eller få mej att må bra. Det är ett jobb jag måste göra själv. Precis som hälsa inte är beroende av sjukdom (en diabetiker kan ju ha hälsan även om hon har en sjukdom) så tror jag inte lycka är beroende av yttre omständigheter.

På sätt och vis kan jag känna att det är lätt att säga så när man har det materiella liv vi lever och kanske svårare om man är utstött, arbetslös och hemlös. Men ändå, nog måste det väl finnas korn av sanning i det. Borde inte livet bli mer hoppfullt om man vet att man inte är slav under de materiella omständigheterna utan ändå kan finna lycka?

Jag tänker Kay Pollak (antar att du känner till honom?), hans bok "Att välja glädje". Jag fick en överdos av honom på mitt första behandlingshem men har nu, sex år senare, börjat inse vilken guldgruva han är att ösa ur. För jo, vi kan alltid välja glädjen. Vi kan välja att se det goda i livet, i dagen, i ögonblicket, i våra medmänniskor och i oss själva. Ingenting är bescksvart, allt har nyanser. Och kan vi välja glädje, så kan vi välja lycka.

Tack för ett riktigt bra inlägg!
KRAM!

Lisa sa...

Jag känner till Kay Pollack, och hans Att välja glädje provocerade mig till den grad att jag inte kunde läsa den förrän flera år efter att jag var fri(sk). Jag reagerade ungefär så som många reagerar på att lycka skulle vara ett val.

Jag vill se att min lycka inte handlar om materiella ting, även om det givetvis gör livet SÅ mycket lättare att ha vissa basala behov täckta. Men under alltihop tror jag att jag skulle kunna hitta samma lyckokärna även utan dem.

Kan vi välja att se ljuset, det goda, det positiva, glädjen och lyckan - då är vi rika.

KRAM

Anonym sa...

Vilket oerhört bra inlägg!
Ja, man kan välja att vara lycklig, även om det är ett hästjobb innan man når dit..
Tack för att du inger inspiration och hopp!