torsdag 3 december 2009

Diskriminering på lösa grunder?

Igår, på Världsaidsdagen, såg jag plötsligt en notis på Sveriges Radios hemsida: "Homosexuella män får bli blodgivare" och tänkte "äntligen!"
Att män som har sex med män, som det så fint brukar uttryckas i detta sammanhang, hittills helt har förbjudits att lämna blod, oavsett om de lever med en fast partner sedan många år eller inte, har retat mig länge eftersom det är diskriminerande. Så kanske skulle Socialstyrelsen äntligen ha tagit sitt förnuft till fånga och insett att bara för att en man har sex med en annan man så innebär det inte att han är promiskuös. Men det var naturligtvis inte så bra som det såg ut.

Nu ska även homo- och bisexuella män få donera blod, men bara om de inte har haft sex med en annan man på ett år, beslutade Socialstyrelsen i dag med anledning av nya regler för blodgivare.
[...]
Som reglerna ser ut i dag har alla män som någon gång haft sex med en annan man ett permanent förbud att ge blod. Detsamma gäller sprutnarkomaner. De nya reglerna ska träda i kraft från och med 1 mars nästa år och berör personer med ett så kallat sexuellt riskbeteende. Dit räknas män som har haft sex med män, de som har haft sex med prostituerade och de som har haft sexuella kontakter i länder där hiv-smittan är vanlig.
Dessa grupper ska nu få ge blod efter en karenstid på ett år, det vill säga att den sexuella förbindelsen inte har ägt rum det senaste året.

Ett års karenstid
.
Bara om de inte haft sex med en annan man på ett år.

Det innebär alltså att homosexuella män får lämna blod om de slutar ha sex. Vad generöst. Jag trodde inte mina ögon när jag läste det. Var det skrivet av någon religiös högerradikal eller en rest från 50-talet? Jag undrar så på vilka grunder de har bestämt det. Grundförslaget var nämligen 6 månader, eftersom man kan spåra HIV i blod redan efter 3 månader. Men Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) motsatte sig tydligen det, eftersom det kunde innebära att läkemedelsföretag inte skulle vilja köpa svensk blodplasma. Så det tycks alltså framför allt vara en ekonomisk fråga.

Jag blir förbannad, för det är diskriminering att säga att en man som lever med en annan man skulle behöva avhålla sig från sex för att få lämna blod, när män som har sex med kvinnor eller kvinnor som har sex med kvinnor har tre månaders karens. Jag skulle alltså kunna avverka den ena tjejen efter den andra, bara det gick 3 månader från första gången vi hade sex tills jag skulle lämna blod, medan två män som levt tillsammans i ett monogamt förhållande i åratal måste leva i celibat för att alls få lämna blod.

Ett hypotetiskt exempel: Kalle har varit blodgivare i 10 år. Han träffar Pelle, som varit blodgivare i 7 år. Tycke uppstår, de förälskar sig och bestämmer sig efter ett tag för att de vill leva tillsammans som livspartner. Då ska de alltså antingen aldrig mer få lämna blod eller tvingas idka avhållsamhet, trots att båda är bevisat smittfria eftersom de är blodgivare.

Ett hypotetiskt exempel till, att jämföra med: Majken är en levnadsglad kvinna som ofta är ute på krogen och raggar upp både kvinnor och män. Hon är inte den som har de längsta förhållandena och kan väl avverka några partner per år. Hon lämnar blod då och då, och följer i stort sett alltid 3-månaderskarensen. Det innebär att hon i princip kan lämna blod som vanligt, kanske något färre gånger än andra, men hon räknas inte in i någon grupp med riskfyllt sexuellt beteende.

Som kvinna som har sex med andra kvinnor, och dessutom idkar avhållsamhet långa perioder i brist på någon jag har lust att ha sex med, och därför med ett tämligen riskfritt sexuellt beteende på alla sätt och vis, kan jag inte riktigt jämföra mig med något av exempel ovan. De gånger jag har haft en ny partner har jag följt karenstiden, precis som jag nu inte har lämnat på länge eftersom jag väntar på att det ska gå 6 månader från senaste tatueringen. Jag tycker att det är otroligt diskriminerande att mer eller mindre skilja ut en grupp - män som har sex med andra män - och utgå från att de har ett sexliv som är så riskabelt att de måste avhålla sig helt om de vill lämna blod. I mina öron blir det som att säga att de är promiskuösare än andra grupper och att deras sexualitet är okontrollerbar och okontrollerad, när det snarare är så att heterosexuella män och kvinnor antagligen avverkar fler partner och skyddar sig sämre. Det är orättvist att samma regler inte gäller för ett par som har levt ihop i flera år och inte haft några andra partner, bara för att de är män, och för en man som nedlägger den ena kvinnan efter den andra. Är det bara jag som tycker att det skorrar lite falskt och luktar diskriminering?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag satte faktiskt teet i halsen när jag kom till raden där du skrev att de inte får ha haft sex på ett år. Herregud det låter ju nästan som om de blivit mutade av någon religiös sekt som är mot homosexualitet... Det tror jag förstås inte på, men det är ett riktigt riktigt dåligt beslut. Hade varit bättre tycker jag att bibehålla att de inte får lämna blod alls. Då blir det inte samma känsla av att de försöker få de homosexuella männen att sluta ha sex med varandra. Nu blir det istället "Men varför gör inte du en insats och lämnar blod?", "Jo för att jag inte får ha sex med min partner då", "Men vaddå, sätter du det framför att hjälpa andra??". Snacka om att skuldbelägga...

Jacob C sa...

Jag har heller aldrig begripit varför inte homosexuella män som lever i ett stabilt förhållande kan lämna blod. Har det möjligen att göra med att man aldig med säkerhet kan veta om ens partner varit antas vara mer utbrett i gruppen homosexuella män? En statistisk grej alltså för att minimera riskerna (som givetvis aldrig helt kan elimineras)? Det är den enda rationella förklaring jag kan komma på. Dock testas väl ändå varje omgång blod man lämnar.

Sofia sa...

Om man med säkerhet ska kunna veta vad ens partner har gjort - då kan dom se sig himlen efter några möjliga blodgivare överhuvudtaget