Jag vet inte hur många av er som hört talas om Anna Odell, Konstfackeleven som låtsades vara självmordsbenägen och psyksjuk och som togs in på St Görans psykakut, som enligt personalen ska ha varit våldsam, spottat på dem och slagits, så att hon tvingades läggas i bältessäng och få lugnande. Nästa morgon talade hon om att det var en del av ett konstprojekt och visade en projektplan. I dagens Svenska Dagbladet finns det mer att läsa. Odell själv förnekar att hon ska ha varit våldsam, men man undrar ju varför de i så fall lade henne i bälte och gav henne lugnande. Det gör man inte med lugna patienter.
Om konstverket som sådant kan ingen ännu säga något, eftersom det "är ett pågående projekt", som Konstfacks rektor sa till P1 Morgon som motivering till varför han inte kunde delta i diskussionen om det som inträffat. Men jag tycker att det är otroligt osmakligt och rent av kränkande mot alla som mår dåligt och behöver psykvårdens hjälp att någon som inte är sjuk och inte mår dåligt tar upp resurser från en mottagning som redan är så belastad som St Görans psykakut. Sjukhuset har skickat en räkning på kostnaderna till Konstfack, och det tycker jag är fullständigt berättigat. Konsten har banne mig inte rätt att snylta på vårdens resurser!
Psykvården är ingen rekvisita, de anställda går ofta på knäna och medpatienter fick på grund av detta lilla tilltag mindre tillsyn. Människor som mådde dåligt fick inte hjälp för att resurserna lades på en fullt frisk människa som låtsades må dåligt. Fast ärligt talat: Hur frisk är man egentligen när man gör så? Hur egoistisk är man inte när man fejkar sjukdom och självmordsbenägenhet och upptar offentliga, skattebetalade, resurser för konstens skull?
Jag tycker att detta kan sammanfattas i två ord: Ansvarslöst och osmakligt.
Och det jag känner är ännu lättare uttryckt: Jag känner mig äcklad. Det finns inget försvar för det här.
5 kommentarer:
Eftersom hon har legat inlagd som psykpatient (på riktigt) tidigare vet hon att psykisk smärta inte är något man hittar på så jag förstår verkligen inte motivet bakom det. Det skrivs att hon ville “testa iden om att psykosen är en sorts lögn” och hon pratar också om offerrollen (enligt bloggen Badlands Hyena) men hon vet ju redan att en psykos inte är en sorts lögn eller har hon ändrat uppfattning? Jag förstår ingenting. För konst är det ju inte. Eller är det så att allt är konst?
Lisa W: Bra sagt! Visste inte att hon varit inlagd tidigare, men läste om att hon ville ifrågasätta psykosen som lögn. Hur den nu kan vara det? Hela tanken känns inte riktigt frisk.
Jag förstår inte heller hur hon resonerar, mer än att det måste vara ett otroligt egoistiskt resonemang som överhuvudtaget inte tar någon som helst hänsyn till hur andra människor drabbas.
Syftet kanske är att väcka en diskussion kring psykvården (men jag gillar i så fall inte sättet hon gör det på). Eller så vill hon få publicitet?
Va ska man säja-det är vidrigt och otroligt egoistiskt, men hon tycker säkert att det är hon som har "vunnit" eftersom hon fick sitt namn tryckt i nån tidning. Hon är helt enkelt,som många wannabekonstnärer, en "attention whore".Ska skattebetalarna stå för räkningen,Konstfack är väl statsfinansierat?/ Ida2
Jag blev väldigt upprörd när jag hörde talas om det här. Jag har försökt förstå, och tänka att det kanske leder fram till ett intressant konstverk, men jag kan inte. Jag tänker bara på hur jag själv skulle känna om jag suttit där i väntrummet och fått vänta längre bara för att personalen var upptagna med någon som spelade teater. När man uppsöker psykakuten mår man riktigt dåligt, man vill få hjälp och man vill inte vara en del av nåt examensarbete på Konstfack! Jag vill själv hålla på med konst, men jag vill även få hjälp för mina psykiska problem, och de har då inget med konst att göra.
Kan man ens kalla det konst de medverkande inte vet vad det är de deltar i? (Jag tänker på personalen och medpatienterna)
Tack för bra inlägg! Kram MK (Karra på Zebraforum)
Skicka en kommentar