För några dagar sedan pratade jag med en kompis som sa att hon absolut tror att jag kommer att hitta kärleken i år. Det tror jag med. Något är på gång, det är som om hela jag går och väntar på något positivt som hela tiden kommer närmare. Jag vet inte vad, bara att något kommer att hända. Något stort. Det känns som om jag är i en kokong, en puppa som väntar på att spricka så att jag kan komma ut och äntligen breda ut mina vackra vingar och flyga fritt. Flyga högt, flyga långt, bryta igenom alla begränsningar som jag tidigare satt för mig.
Jag blir hela tiden mer och mer jag, bejakar hela tiden nya sidor av mig själv i takt med att jag (åter)upptäcker dem, och jag tänker aldrig mer hålla mig tillbaka av rädsla för vad någon annan ska tänka eller tycka. Mitt liv är mitt, och jag tänker leva det tillfullo. Andra människor kanske inte känner sig helt bekväma med mina val, men vad eller vem ger dem rätt att sätta sig till doms över mitt liv? Jag bejakar deras val så länge de inte skadar någon och förväntar mig samma respekt och tolerans tillbaka. Lev och låt andra leva.
Så det kommer att bli mer kroppskonst - fler tatueringar, fler piercingar, kanske rentav någon scarification till - jag kommer att byta hårfärg igen, jag kommer att gå färdigt min utbildning i England när det bara finns pengar till det, jag kommer att få min tredje katt idag. Jag är ljus och mörker, högt och lågt, prästinnan och vampyrtjejen. Jag är mycket mer än det, och jag väljer att leva mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar