Uppladdningen pågår inför nästa veckas HBT-festival i Göteborg. Staden är redan vackert pyntad mer regnbågsflaggor och jag blir verkligen så lycklig av att se dem. Idag smygstartade festivalen med evenemang i Alingsås, men nästa vecka smäller det på allvar! Inser att jag inte kommer att hinna med att jobba så värst mycket, för det är så många spännande seminarier. Inte minst de två jag håller tillsammans med Callisto från Framgångstankar: Stå på dig! på torsdag (13 maj) kl 13-14:30 och på lördag (15 maj) kl 14-15:30. Som det mesta på festivalen är seminarierna gratis - läs mer i programbladet och kom dit om ni kan!
Men allt är inte frid och fröjd i HBT-samhället. Intoleransen frodas och de senaste exemplen är Pride-festivalerna i Moldavien och Litauen. Festivalen i Moldaviens huvudstad Chisinau, "Rainbow over the Dniester", flyttades hastigt och lustigt från stadens huvudtorg till en park utanför staden, av "orsaker som rör säkerheten och den allmänna moralen" (från rfsu.se). Fast polisen tillät att en motdemonstration hölls på huvudtorget. Dubbelmoral? Tydligt exempel på en diskriminerande inställning hos polis och beslutsfattare?
Sedan gällde det Baltic Pride-paraden i Vilnius, som stoppades i torsdags. Motiveringen till beslutet var att "deltagarnas säkerhet inte kan garanteras då myndigheterna fått information om planer på attacker mot paranden" (rfsu.se). Igår, en dag före paraden, fick den till sist tillstånd att genomföras av Litauens högsta administrativa domstol (rfsu.se). Det jag hörde under gårdagen var att endast 300 personer skulle tillåtas gå i paraden, som skulle bevakas av 800 poliser. Man undrar just vad de är mest rädda för: att paraden ska attackeras eller att paradörerna ska synas för mycket.
Hursomhelst gick Baltic Pride-paraden av stapeln idag, och det lär ha gått ganska lugnt till, trots att det var enligt uppgift mellan 600 och 800 som gick med i den. Victory! Foton och filmer från paraden finns på RFSU-bloggen.
Förhoppningsvis lär det vara mindre problem kring Regnbågspromenaden här i Göteborg nästa söndag. Jag kommer såklart att gå under Fi:s rosa flagg. Eller rättare sagt rosa ballonger och fina banderoller. Och jag hoppas på strålande sol, massor av glada deltagare och en helt fantastisk promenad upp till Götaplatsen och firande där. Kom och var med!
Det sista som kändes lite sisådär har kanske inte rakt av med Pride eller HBT-samhället att göra, men handlar onekligen om intolerans. Det handlar om den predikant och den pastor i Vetlanda som i ett lokalradioprogram uppmanade till bokbål med Jonas Gardells böcker Om Gud och Om Jesus. Predikanten Holger Nilsson anser att Gardell gjort ett "totalangrepp på kristen tro" och uttrycker hädiska åsiker. Den pastor som i radioprogrammet ställde sig bakom Nilssons uttalande backade senare från uttalandet om just bokbål:
-Jag tar avstånd från ett bokbål i ordets egentliga mening. Däremot måste hela kristenheten protestera mot Gardells nya "dogmer". (GP)
Se mer från Jönköpingsnytt här.
Jag förstår inte varför den som ifrågasätter kyrkan alltid ska betraktas som hädisk och varför motståndet från en del av kyrkans män blir så aggressivt. Nog ska väl deras tro vara stark nog att klara lite ifrågasättande? De fakta som finns angående såväl Bibeln som den historiske personen Jesus måste tåla granskning, och de visar också på saker som man lätt kan ifrågasätta. Men rubbar det någons tro? Står inte tro över fakta och vetenskap?
I min värld är tro något som måste tåla att bli ifrågasatt, diskuterat, granskat. Tro är däremot inte vetenskap, så de där klara, entydiga svaren kommer alltid att lysa med sin frånvaro. Och den som anser sig ha Det Enda Rätta Svaret kommer jag aldrig att tro på. Den personen ljuger. Hon/han kanske har det svar som känns rätt för henne/honom, men det innebär inte att det per automatik är rätt för någon annan. Tron är en personlig sak mellan den troende och det betrodda. Åtminstone inom min tro. Men den är också något som just den kristna kyrkan under de nästan tvåtusen senaste åren gjort sitt bästa för att med våld och maktmedel utrota. Den kristna kyrkan är en av de mest intoleranta religionerna, som medvetet och med våld har inte bara ifrågasatt utan försökt utrota andra religioner: den gamla tron, judendomen, islam, för att nämna några. Då känns det lite galet att två av kyrkans män uttrycker sig som verkliga mörkermän och inte tål att deras egen religion granskas. Att författaren som granskar dessutom är hedersdoktor i teologi svider nog lite extra.
Nej, fram för ett tolerant och accepterande samhälle! Mina kristna vänner är inte den här sortens intoleranta och inskränkta människor, och min väninna som är blivande präst ger mig hopp om framtiden. Jag är prästinna inom Gudinnetro, inom den gamla tron, men min tro och min andlighet förnekar inte någon annans tro. Det enda jag begär är samma respekt.
3 kommentarer:
instmmer Lisa! åh, vad jag skulle vilja gå där... ang Gardell är det fullkomligt vettmlöst, jag värnar yttrandeprincipen, det gör jag verkligen, men det krävs ju också att amn tål den, att ge och ta kritik. jag blir bara så trött när jag hör sådant här. tycka vd man tycka vill om Gardell eller inte, jag har fortfarande inte läst hans teologiböcker så jag väntar mig med att uttala om dess teologi. vad hände med kärleken? åh, är det något jag vill kämpa för... så anar jag vad. jag borde börja skriva debattartiklar. *fighting* för hopp om framtiden! jen
...återigen Lisa...du skriver så bra så jag blir alldeles lycklig!!!
ang.bränning av Gardells böcker så ser jag detta som näst inpå lustigt....det är ju samma sak som när Salman Rushdi inte fick ge ut sina böcker...och då brukar man oja sig om de fundamentalistiska muslimerna....hahahaha....vad är då detta...? ser ingen skillnad...och som du mycket riktigt säger....den vars s.k. tro är så svag att den inte tål någon annans uppfattning bör kanske se över detta bräckliga bygge...:))
Jag vill bara säga att er föreläsning igår var jättebra!
Saknar att maraton-fika med dig :)
Skicka en kommentar