Some men have thousands of reasons why they cannot do what they want to, when
all they need is one reason why they can.~Martha Graham
Det här citatet av Martha Graham gick rakt in. Det är ju så sant! Hur ofta är det inte så oändligt mycket lättare att komma på anledningar att inte kunna göra något vi vill än anledningar att kunna göra det? De där anledningarna att inte kunna göra något kallas även för ursäkter. Hur många av oss har inte tusen ursäkter på lut när vi ska göra något, men väldigt få anledningar att göra det?
Hur blev det så? Var någonstans på vägen började jag använda ursäkter i stället för att bara göra något? Vem lärde mig det - mamma, mina skolfröknar, "samhället"?
När jag tänker efter, så är det mer regel än undantag att människor kommer med ursäkter i stället för handling; anledningar att inte göra något de vill, snarare än anledningar att göra det. Ännu värre: Hur många gånger händer det inte att vi kommer med ursäkter utan att ens försöka? Och på det sättet kommer vi inte framåt. För en sak är säker: Framsteg föds inte ur ursäkter.
Egentligen är väl det enda som krävs ett förändrat tankemönster, där vi bejakar och är aktiva i stället för att blockera, förkasta och vara passiva. Tänk om jag nästa gång jag kommer på något jag vill göra slår bort ursäkterna och i stället tar fasta på alla anledningar att faktiskt göra det?
Det är precis så jag försöker göra idag - och om jag sedan inte lyckas med det jag ville, ja, då har jag åtminstone försökt och tagit chansen att lyckas. En ursäkt ger mig inte ens den chansen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar