Jag började en kurs igår och det slog mig plötsligt att jag inte längre känner att jag har missat så mycket pga ätstörningen. Åtminstone inte den här gången. Kanske beror det på att jag är äldre än de andra, och på att jag lagt mycket mer tid på att hitta mig själv och ifrågasätta tankar om hur man "ska" vara. Kanske är jag bara "mer" för att jag gjort mer varierande saker och bejakar fler sidor av mig själv. Men det blir nästan pinsamt att säga allt.
Jag gjorde mycket parallellt med ätstörningen: dansade, var inne lite i modesvängen (betoning på lite eftersom jag inte vågade mer, men jag har sett den inifrån), pluggade på helfart i 7 år, på halvfart några år till, jobbade, startade eget, spelade teater och hade hand om sminket i flera föreställningar.
På vägen ut startade jag ett webbforum som jag drev i flera år där det, när jag slutade, fanns över 400 medlemmar (alla var inte aktiva) och det lärde mig enormt mycket om självhjälp, motivationsarbete, stödarbete, tillfrisknande och om hur ätstörningar fungerar och vad som krävs för att bryta med dem, läste blandade småkurser på halvfart, började plugga till sjukgymnast men stod bara ut ett år, gick en massagekurs och startade Anorexi-/Bulimikontakts lokalförening i Göteborg och höll på med stödverksamhet genom den.
Efteråt, det vill säga de 4 senaste åren, har jag utbildat mig till reiki-healer, läst steg 1 i taktil massage, fördjupat mig inom en hel del alternativa terapier (aromaterapi, kristaller, blomessenser), arbetat med stödgrupper och motivationsarbete, haft egna kunder för motivationsarbete, föreläst för ätstörningsbehandlare och andra grupper, bejakat och utforskat min andlighet, självinitierat som prästinna inom Gudinnetro, blivit Sister of Avalon som är steg 1 mot att bli Priestess of Avalon, har hållit och deltagit i andliga ceremonier, skrivit sånger till ceremonier och översatt fyra böcker, varav tre finns på bokhandlarnas hyllor nu. Och nu utbildar jag mig till makeupartist och planerar för kurser i självkänsla & självkännedom för kvinnor och för en kurs med kvinnlig andlighet.
OK, så jag är singel och utan barn, bor i hyresrätt och lär aldrig bli rik. Jag har inget vilt tonårsliv bakom mig, revolterade aldrig på det sättet, jag har inte rest en massa eller haft häftiga jobb. Men jag är stolt över den jag är och det jag gjort - och mest av allt är jag stolt över att jag besegrade min destruktiva sida och frigjorde mig från anorexin. Förr såg jag mig som student och anorektiker, idag är jag så mycket mer: kvinna, syster, älskarinna, dotter, översättare, healer, skribent, prästinna och rent allmänt en passionerad, tänkande kvinna med stor aptit på livet. Det är inte ingenting det.
Och om jag är någon, så är du också det!
5 kommentarer:
ÅÅÅ så bra du är! Var glad över dina framsteg, du är unik som du är! Grattis!
du verkar faktiskt ganska cool måste jag säga=)
Du är något, du har åstadkommit mkt här i livet. Jag blir så glad av att läsa det du skriver men att jag skulle vara något är svårare.. eller jo, jag är ju bulimiker men jag antar att det inte var det du syftade på.. men tack i alla fall!
tack för din kommentar, den värmde bra. tack
Hej Lisa! Ända sedan du blev medlem på Zebraforum så har jag funderat på om du är tjejen som drev "Vi finns" (har för mig att det hette så). Jag var med där och vi mailade en del du och jag. Jag gillade verkligen det forumet och saknar det ibland! Just därför blev jag lite extra glad när jag tyckte mig känna igen dig. Nu vet jag ju inte om det är så, och jag gillar dig i vilket fall som helst!
Svammelkramar från Helena
Skicka en kommentar