Gårdagens brudsminkning gick jättebra, och jag kände än en gång efteråt att jag har världens bästa jobb!
Några timmar senare var det dags för en föreläsning/workshop som jag verkligen kände att jag behövde: Mental träning för dansare, med Callisto.
Mental träning som bygger på NLP är något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, och just NLP är ett redskap och arbetssätt som jag tror väldigt starkt på. Även om jag "kan" tankesättet och egentligen vet hur jag kan förändra en hel del genom mina tankar, så behövde jag sannerligen en boost av det. Och några faktiska övningar. Det heter ju inte mental träning för intet; det är inget som bara kommer, utan något man aktivt tränar in.
Just nu håller hjärnan fortfarande på att bearbeta intrycken och informationen, men det jag direkt känner att jag fick ut av föreläsningen (bortsett en kanske mer värdefull påminnelse om saker jag hade tappat bort lite i de senaste månadernas självförtroende- och stressdipp) var tanken på målformulering och att vända problem till lösningar. Vad har jag för mål med det jag gör? Hur ska jag nå dit? Och sedan spalta upp målet i realistiska och nåbara delmål, sätta en tidsram och känna att jag faktiskt har kontroll över situationen. Kontroll på ett bra sätt.
När jag ser på en bit av mitt liv i taget är det lätt. Dansen är det område där jag bäst kan se vad jag har för mål och syfte. Jag vet varför jag dansar, jag vet vart jag vill komma, jag har en tidsram och åtminstone några delmål framför mig. Det som igår kändes som ett ganska panikartat nästan oöverstigligt hinder förvandlades med några enkla frågor till ett stort lugn, ett mål, ett skeende, något jag kan påverka och faktiskt gör något åt - till en konkret möjlighet till förbättring som jag har kontroll över. Och även om jag spontant börjar tänka på alla andra saker i dansen som jag också vill och behöver bli bättre på för att nå det stora målet tjänar jag inte på att försöka ta allt på en gång. Been there, done that. För många saker på en gång gör mig bara splittrad och får mig att tappa fokus. Om jag i stället sätter upp dem som delmål, ett i taget, så blir det överskådligt. Då är det bara min eviga otålighet som skapar lite irritation, och den går att dämpa med fokus.
När det gäller resten av livet är det inte lika tydligt än, och jag har ett tag känt att jag behöver sätta mig ned och fundera över vilka de olika bitarna av mitt liv är, vad mitt syfte med dem än, vad jag har för mål med dem/vart jag vill komma med dem, och hur jag ska göra det. För jag har bara blivit stressad av att tänka på. Fast vid närmare eftertanke kanske det är lätt ångest tillsammans med stress, det är svårt att känna skillnaden ibland. De stora bitarna i mitt liv är:
- Jobb - som är två huvuddelar
-översättning/skrivande
-makeupartist - Dans
- Gudinnetro/prästinna (lite jobb, lite utbildning, mycket jag och mitt liv)
- Shedo
-styrelsen
-bloggen - Träning
Shedo har tagit mer tid och utrymme än träningen, och faktiskt också lite mer än dansen och min tro på sistone, och det är inte OK. För även om det är något jag känner starkt för och något som betyder mycket för mig och andra, så måste jag sätta gränser för hur mycket tid jag kan lägga ner och koncentrera den tiden. Jag har själv valt att kandidera både till styrelsen och bloggen, och är lite rädd för att andra ska tycka att jag är lat om jag inte engagerar mig lika mycket som andra, men det är ett osunt tänkande som bara skapar stress och förtar allt det roliga, meningsfulla. Jag engagerar mig för att jag känner att jag har något att bidra med och för att det är ett viktigt ämne som jag brinner för, och det ger mig också en möjlighet att ge tillbaka till andra, göra något för andra. Men hur mycket nytta gör jag om jag bränner ut mig eller inte orkar brinna längre?
Träningen, ja. *suck* Försummad under alltför lång tid och ju längre det dröjer, desto mer besviken blir jag på mig själv och ju mer minskar motivationen. Jag brukade ju tycka att det var SÅ roligt! Det finns en anledning till att jag blev endorfinberoende... Jag älskar verkligen träningskicken, och kanske är det så att jag blir rädd för det och därför backar? Träning har dessutom varit min ojämförligt bästa stressventil, så hur kunde det gå så här? Vill ta tag i det. Behöver ta tag i det, för att hålla i sådär sjuttio år till.
Utöver de här områdena finns "allt annat": vänner, andra intressen, mitt hem... Men jag tror att om jag kan skapa en balans, prioritera och få bättre fokus över vad som ska göras och lägga upp ett schema för det, så kommer jag att få mer tid till annat. Ett litet aber är att jag inte kan styra så mycket över mängden jobb... Men det får jag lära mig hantera.
Hmm... Plötsligt känner jag att jag har större överblick över mitt liv och en början till strategi. Yay!
4 kommentarer:
Det är en jättebra grej att göra sådär med jämna mellanrum. Stolpa upp, tydliggöra för sig själv var man är i livet och vart man är på väg, och vad man vill ha ut av det. Brukar jag också försöka göra ibland.
Nej, man kan ju omöjligt hinna med allt och för att ens hinna med det viktigaste är prioritering absolut nödvändigt. SHEDO har en enorm förmåga att stjäla till sig en högre plats på prioriteringslistan eftersom behovet är outsinligt och att göra- listan oändlig. Men jag känner mig trygg med att du själv har förmågan att lägga i bromsen då och då, och så vi hjälpas åt att påminna varandra om att vi ska fokusera på föreningens vitala delar och låta det andra vila.
R - O, ja. Överblick är bra och att stämma av med sig själv är ännu bättre!
Sofia - Tack! Behovet är stort och ibland misstänker jag att min vilja att hjälpa kan vara ännu större (vilket jag har en bestämd känsla av att jag inte är ensam om), men att orken inte räcker till. Hittills har jag varit lite splittrad, men nu ska jag försöka med bättre fokus, mindre tid men mer koncentrerad tid. Och det är bl.a. de vitala delarna som är fokus :) Vi hjälper väl varandra att sätta gränser också, känns det som! Och det känns bra!
Om det är något visdomsord jag gång på gång återkommer till är det det gamla Bibelordet "Allt har sin tid". När jag känner stress och har svårt att prioritera tänker jag att just nu är det inte tid för detta, just nu måste något annat få vara prioritet ett. Just nu har jag tre heltidsjobb; mina studier, Friskis och SHEDO. Men jag inser att jag har 24 timmar precis som alla andra, och många gånger väljer jag då att prioritera dag för dag. Det kan också vara bra att tänka i SHEDO till exempel att vissa saker där kan vänta, medan andra saker är viktiga just nu. Själv ägnar jag mig mest åt forumet nu, för det känns viktigare att prioritera än att leta efter stipendier... Bara lite tankar, och så en uppmuntran om att jag tycker du gör ett fantastiskt jobb i SHEDO! Kramz
Skicka en kommentar