Självskadebeteenden vanliga även hos pojkar

Svenska dagbladet publicerar idag en artikel om en studie som visar att det är nästan lika vanligt att pojkar/unga män skadar sig själva som att flickor gör det. (Läs artikeln här.)

I studien tillfrågades 1000 ungdomar i två enkäter om olika självskadebeteenden och den korta versionen av resultatet är:

Totalt var det 40 procent som svarade att de någon gång gjort någonting
avsiktligt med sin egen kropp så att det lett till synbara men i form av ärr,
sår eller blåmärken. 12 procent hade skadat sig fem gånger eller fler. En del
hade provat flera olika metoder:

• 20 procent hade slagit sig själva, till exempel bankat sitt huvud i väggen.
• 17 procent hade rispat sig med vasst föremål.
• 17 procent hade avsiktligt förhindrat sår från att läka.
• 17 procent hade rispat in bilder, ord eller symboler.
• 16 procent hade skurit sig.
• 15 procent hade rivit sig själva så att det blödde.
• 11 procent hade stuckit sig med vassa föremål.
• 8 procent hade bränt sig med cigarett eller tändare

För många av oss som är insatta i de här frågorna kommer resultaten nog inte som någon större överraskning, men det är en fråga som är mycket viktig att lyfta upp. Det är ett större problem än vad många fortfarande vill kännas vid, och den här undersökningen visar det. 40% är en hög siffra även om merparten kanske bara skadar sig en enda gång.

I många fall när man pratar om självskadebeteenden i media hamnar fokus på unga kvinnor som skär sig, vilket gör att de som inte skär sig och de som inte är flickor lätt hamnar i skymundan. Det behövs alltså en mer nyanserad bild med fler dimensioner av det här problemet. Inte bara för att uppmärksamma att både kvinnor och män skadar sig, utan att man måste titta efter andra tecken än skär- och brännsår och våga ställa frågan. Merparten av dem som skadar sig saknar en positiv relation till sina föräldrar, så det kanske är dags för föräldrar i allmänhet att aktivt se efter hur deras barn mår, och ställa de där jobbiga frågorna.

Sanningen är att det dessutom finns ett stort och dolt isberg med självdestruktiva och självskadande beteenden som inte ger tydliga, yttre fysiska skador. De glöms fortfarande bort eftersom de inte ger tydliga spår och direkta, och inte gör sig lika bra på bild. Överdoser, missbruk av droger och alkohol, provokation till slagsmål, överträning, att förneka sig tillräckligt med sömn, vätska och näring, ätstörningsliknande beteenden (svält, överätning, kräkningar) i självskadande syfte, att medvetet utsätta sig för sexuella risker (oskyddat sex med många partner) och att låta sig skadas eller utnyttjas av permanenta eller tillfälliga relationer - detta är ganska vanligt förekommande självdestruktiva metoder som det fortfarande inte pratas särskilt mycket om.
Hur många av de unga som har ett väldigt riskabelt sexuellt beteende eller som ofta hamnar i slagsmål använder det som ett sätt att skada sig själva med andra människor som verktyg?

Men att börja prata om unga som skadar sig själva på ett sätt som inte är sensationssökande kvällstidningsjournalistik är ett steg framåt, och jag hoppas att det fortsätter på det spåret. Det behövs sakliga diskussioner om hur det faktiskt ser ut, och inte bara ett sensationsfokus på de värsta fallen.