Adventstankar

Första advent idag, och jag kan inte förstå hur det redan blivit det. Vart tog hösten vägen? December imorgon, snart Nobelprisutdelning, Lucia och julen kommer allt närmare. Jag ser inte fram emot jul, det har jag inte gjort på åratal. Barndomens ivriga väntan på julafton, alla förväntningar och spänningen är sedan länge borta. Det ersattes av ångest från alla jular då jag mådde dåligt och låtsades att allt var bra för att inte förstöra för resten av familjen, alla jular då jag kände plikten att tindra och glädjas och tog på en mask för att i hemlighet smita in på toaletten eller döva den inre smärtan med yttre smärta. Det var åren då adventspsalmens ord "Advent är mörker och kyla" sannerligen stämde för mig. Numera är allt annorlunda, men det är ändå något i allt kring jul som fortfarande drar ner mig och lägger ett mörkt täcke över allt.

Jag tycker att det är jobbigt med att det läggs sådan vikt på familjen kring jul eftersom det alltid påminner mig om hur utanför jag känner mig tillsammans med min familj, hur jag liksom inte är delaktig i den. Jag känner ingen närhet till mina föräldrar, inget naturligt band. Ingen vill väl bli påmind om hur de inte passar in, så det är inte konstigt att jag tycker att det är lite jobbigt att umgås med familjen. Trots att det går mycket bättre än förr.
När jag är med min familj kan jag känna att jag verkligen saknar en familj, en riktig varm grupp med människor som jag vet älskar mig ovillkorligt och som skulle ställa upp no matter what. Det vet jag att åtminstone mina föräldrar inte skulle, de har sällan ställt upp för mig. De har fått många chanser och svikit mig gång på gång. Jag vet att det är för sent för mig att få den familj jag saknar genom min biologiska familj, så det är dags att bilda min egen familj. Men eftersom jag inte har någon partner känns det ibland ensamt att vara med min familj eftersom det påminner mig om att jag är singel. Och ensam. Den hemskaste ensamheten är ju att vara ensam i ett sällskap med människor.

Jag vet ju att jag inte är den enda som inte tycker om jul, som förknippar denna glädjens högtid mer med ångest och stress än med förväntan och glädje. Förhoppningsvis kan jag fira åtminstone en del av julafton med likasinnade, människor som inte heller vill fira jul, som inte ens har sina familjer här. Hur gör ni på jul?

Idag sänder jag en varm kram och mina tankar till alla som också känner mörker och kyla idag.