måndag 13 juli 2009

A work of art...

Här är några bilder på min senaste tatuering, som blev färdig i torsdags efter att jag hade ägnat den större delen av två arbetsdagar i tatuerarstolen. Den tog 3 timmar att rita upp (och då är rosorna mallar) och sammanlagt närmare 8 timmar att tatuera. Och över en månads läketid mellan omgång 1 och 2. Men det var värt varenda sekund och all smärta! Fast sanningen är att det inte gör så fasligt ont; eller kanske rättare sagt att det går utmärkt att hantera smärtan. Om man bara ser till att inte spänna sig och andas rätt, så minimerar man smärtförnimmelsen. Jag dåsade till och med bort en stund. Men känns, det gör det.


Jag satte givetvis upp mig på väntelistan för att göra den andra armen/skuldran också. För tillfället är denna väntelista närmare 1½- 2 år, så jag bör hinna spara ihop pengar till nästa konstverk.

Vem som gjort den? Fantastiska Heidi Hay, såklart. Kan inte tänka mig att samarbeta med någon annan för den här typen av konst.

Jag älskar tatueringen, får så många komplimanger för den och så fort jag har bättre foton på en lite mer läkt tatuering (rosorna ser lite färgade ut eftersom huden är irriterad) så kommer jag att dela med mig av dem. Och jag vill ha fler, fler, fler...

4 kommentarer:

nolla sa...

häftigt :-)
vad har du på dig upptill förresten?
Ser läckert ut.
Blir sugen på att sy något,
det lilla man ser var inspirerande till nya klänningar eller "överdelar".

Lisa sa...

Tack!
Det är en korsettopp från Gina Tricot som jag köpte på Tradera :) Älskar korsettoppar, när jag väl hittar någon som passar, vill säga.

Kom nu inte och säg att du är duktig på att sy också, bortsett från att du kan sköta djur och gård och barn och fotograferar suveränt bra och kittar fönster... Jag är för självkritisk och perfektionistisk för att sy, och kanske litelitelite för lat också. Men jag tänker ibland att jag ska plocka fram den där symaskinen som jag fått överta efter mamma.

Bajsugglan sa...

Jättefina tatueringar!

Hanna sa...

Den är riktigt fin. Vet inte om jag sa det till dig i lördags, men nu har jag i alla fall skrivit det!

Åtta timmar låter hur lång tid som helst! Jösses... min tog bara en sisådär tio minuter ;) och ont gjorde det inte alls, det kändes ju knappt...!