Those endless summer nights

Sommarnätter är underbara! När mörkret aldrig blir riktigt kallt och mörkt, utan ett mjukt sammetsdunkel som smeker dig ömt och viskar "stanna bara en liten stund till" och dofterna från buskar och träd omsveper sinnena mer intensivt i tystnaden under stjärnorna. Inbjudande. Funderade på om det skulle vara en bra idé att sova på innergården under stjärnorna, men bestämde mig för att även om det är lockande i tanken, så blir det nog mindre lockande i praktiken.

Var ute med en väninna igår och sedan dök två väninnor till upp på Incontros uteservering och räddade oss från två urtråkiga medelålders män. Kalla drinkar och en stor kanna isvatten på en uteservering är så underbart att jag undrar varför jag inte gör det oftare. Jag upptäckte däremot några oönskade bieffekter av min senaste tatuering och dermal anchor - som jag helt ärligt inte tänkte en sekund på när jag gjorde dem - och det är att de verkar fungera lite som flugpapper. Jag vet, det är inte snällt, men när meningslösa, tråkiga karlar ser dem som en öppning för att ta kontakt och sedan envist hänger sig kvar vid ens sida trots att de inte har det minsta intressant att säga för att befästa den där kontakten de lyckats ta, så känns de som irriterande flugor. Jag skulle inte direkt kalla mig själv särskilt oskyldig, men hade verkligen inte räknat med effekten som en ganska stor och skitsnygg tatuering på axeln/överarmen skulle kunna få. Den väcker uppenbarligen uppmärksamhet och var lika uppenbarligen ett samtalsämne på många ställen runt oss, även om det inte var många som sa något direkt till mig. Kanske är det så att jag 1) är såpass exhibitionistisk att jag inte ens tänker på uppmärksamheten längre och 2) ser mina tatueringar som lika naturliga som att jag bär smink och därför inte riktigt tänker på att de skulle vara uppseendeväckande. Men flugpappereffekten är lite irriterande. Det är liksom inte flugorna som intresserar mig...

Värmen är pressande och hemsk, jag blir snart galen av att bli klibbig och småsvettig av att göra ingenting. När det till och med är svettigt framför datorn och jobbet går så långsamt att jag nu måste ta mig igenom lika mycket över helgen som hela förra veckan för att klara min deadline, då känns det något pressande och stressande och helt vansinnigt! Jag vill ju bara ha svalka.

Hade planer på att gå ut igen ikväll, men eftersom lilla H har bil, jag inte har pengar och dessutom måste jobba och hålla mig alert i helgen, så snackade vi om att åka ut och bada i stället. Kväll vid Delsjön känns lagom enkelt och lockande, för även om jag älskar, älskar, älskar havet så känns det lite bökigt att hitta ett bra badställe och ta sig dit. Och på väg ut till Delsjön kan vi stanna och köpa thaimat på Samila (eller vad det nu heter) vid St Sigfrids plan. Fast jag är nog mer sugen på sushi. Älskar sushi!

Nu: Sval dusch och sedan frukost innan jag snabbt som vinden försöker ta mig in till stan och uträtta ärenden.