Dags att sova, kanske. Men som vanligt nuförtiden är jag inte trött framåt natten. Det händer visserligen lite för ofta att jag går och lägger mig "bara en liten stund" innan jag ska tvätta bort sminket och göra mig i ordning, ställer mobilen på 10 minuter, somnar såpass djupt att jag inte hör när den larmar och sedan vaknar framåt 2. Och alltsomoftast behöver jag sova en stund på dagen för att inte slockna helt, så det är något som inte riktigt är som det ska. Försöker ta mig upp tidigt på morgonen, men lyckas sådär. Dvs sällan före 8. Fast jag kan om jag måste. Jag antar att sömnkontot står lite på minus, för även om jag sover så blir nog det lite för lite, och troligen också lite upphackat eftersom jag har svårt för att somna och ibland vaknar ett antal gånger på natten. Så jag borde försöka komma i tid lite tidigare. Borde.
Långfikade med söta L ikväll, och hade bara en massa tjejsnack, på flera olika nivåer; från högt till lågt, ytligt till djupt. M dök upp lite senare för kaffe, och vi satt väl kvar i 1½ timme alla tre. L sa att jag verkligen lyser upp när M kommer, men det är inget jag tänkt på själv. Jag vet liksom inte riktigt vad jag känner, mer än att det känns väldigt naturligt att vara med honom.
Ändå känner jag lite tvivel och har gjort det några dagar, men det kanske mest är att jag har förväntningar på mig själv att veta vad jag känner direkt, snarare än att låta saker få ha sin gång. Ingen av oss har sagt "jag älskar dig" (och jag vet inte om jag skulle kunna göra det heller), men båda tycker att det är trevligare när den andra är där, och räknar varandra i våra liv. Sedan har ingen av oss direkt varit på topp de senaste veckorna; M var störtförkyld och riktigt hängig och risig hela förra veckan, och har haft några rejäla duster med de andra andelsägarna på firman som gick bakom ryggen på honom med en sak på ett mycket fult (och fegt) sätt, och jag är just nu förkyld och så trött att det är som om all energi plötsligt försvinner, som om luften går ur mig. Jag vet med mig sedan tidigare att jag lätt "tar över" min partners känslor och energinivå, och det är något jag måste vara vaksam på och se till att jag vet vad som är mina känslor och vad som är hans. Men jag är trött, och han är trött, och jag hoppas att han inte tröttnat på mig. Ja - precis så kan jag faktiskt tänka, för inuti finns fortfarande den där superosäkra tjejen som nästan förutsätter att ingen kan tycka om henne på riktigt och som är livrädd för att få det bevisat och att alla ska lämna henne om hon inte är perfekt och på topp. Ingen kan vara det jämt, ingen kan vara glad, pigg och positiv hela tiden. Men jag kan fortfarande få för mig att just jag måste det.
Nej, nu börjar tankarna bli osammanhängande, så nu är det nog dags att fylla på kattskålarna, tvätta ansiktet och borsta tänderna, och om jag fortfarande inte kan sova får jag lägga mig och läsa. För om jag inte är i sängen kommer jag absolut inte att sova.
1 kommentar:
Nejmen vad har jag missat här! Vad glad jag blir för din skull!
& du, perfekt finns inte - så det är inget att eftersträva!
Skicka en kommentar