Ledighet

Jag har varit ledig i påsk. Ledig som i inget jobb, inga måsten eller krav eller förpliktelser i flera dagar. I hela två dagar i alla fall, men det känns som längre. Jag skicka iväg ett jobb i fredags morse och hade sedan två sminkningar, men efter det var det lov. Idag ska jag skriva en krönika och kanske komma igång med den kommande veckans uppdrag, som jag skulle ha börjat med för en vecka sedan, men vi får se hur mycket mer än krönikan som blir gjort. För jag dansar ikväll!

Det var många år sedan jag kunde vara så här ledig, annat än helgerna i England. Jag har alltid haft svårt för att varva ner, är en person som tycker om att ha mycket att göra och hålla mig aktiv, och är därför också bra på att fylla min tid med aktiviteter. Dessutom ser min jobbsituation lite speciell ut eftersom det går upp och ned med antalet uppdrag och jag därför är (ekonomiskt) tvungen att tacka Ja till i stort sett alla jobb som kommer in, även om det innebär att jag nästan jobbar dubbelt ibland. Och även när jag inte egentligen jobbar aktivt så sitter jag gärna vid datorn och försöker hålla igång mitt sociala liv. Men inte längre.

Jag har lärt mig att stänga av datorn och inte ha dåligt samvete för att jag inte håller kontakt med människor. Mina helger är lediga, jag försöker åtminstone ha en dag i veckan då jag inte ens sätter igång datorn om jag inte verkligen vill. Och med pojkvän som jag är hos så är det minidatorn som gäller, och även om vi vissa kvällar sitter med var sin dator och surfar, så blir det mindre dator och mer umgås. Framför allt nu under påsk, när det varit gäster på besök och verkligen socialt liv. Avkopplande och trevligt! Mycket bra ledighet.

Jag har arbetslösa bekanta som klagar över att de inte har något att göra, och då kan jag inte låta bli att tänka att de får väl se till att göra något då. Sitt inte still och vänta på att livet ska rulla vidare, utan ta tag i det i stället. OK, jag är väldigt mycket en "A-personlighet" och kanske lite dampig ibland som har en låg uttråkighetströskel och tycker om att ha mycket att göra - men självvalt mycket, inte saker som andra försöker tvinga på mig - men jag ser till att fylla tillvaron också. Ta rodret, ta makten över mitt liv och själv styra det, så gott det går. Livet har ju en tendens att överraska, och den som tror att hon/han kan kontrollera det lär bli besviken. Men att bara sitta på rumpan och vänta funkar inte. Jag har försökt - när jag var sjukpensionär - och inte var det något alls som blev bättre av det. Men vi är alla olika, och det kanske funkar för en del att inte vara så aktiva. Fast om man beklagar sig över det så är väl det ett tecken på att det inte funkar, eller?

Samtidigt förstår jag inte hur en del kan hinna med så fasligt mycket: heltidsjobb, förhållande, barn, socialt liv, kurser och träning. Jag behöver liksom egen tid att göra nästan inget alls på också, tid att vara spontan, för annars är jag expert på att bli stressad och vara på väg in i den där välbekanta väggen. Framför allt när jag börjar ta på mig andras önskemål som krav. Inte bra. Till och med mycket osunt. Ingen annan ska få styra mitt liv, förrän den dag jag får barn. Då måste de styra en del eftersom de har behov som jag är ansvarig för eftersom jag valt att sätta dem till världen. Tills dess är det enbart mina egna behov som jag ansvarar för. Och katternas, men de är inte så krävande och dem älskar jag över allt annat och har valt att ta ansvar för.

Det roliga i allt detta är att jag alltid har känt att jag inte får tillräckligt mycket gjort. Mer än en gång sa jag till min terapeut att jag skulle vilja ha Ritalin eller något liknande för att kunna koncentrera mig bättre och få mer gjort. Hon tyckte, som alla andra (verkar det som), att jag väl får en jäkla massa gjort och har tusen järn i elden. Jag tycker inte det. OK, när jag tar några steg bakåt och tittar objektivt på hur många olika saker jag gör, så kanske jag får en del gjort, men jag vill ju få mer gjort. Det är också på grund av det här som jag har så svårt att acceptera att det tar tid att få tillbaka energin och orken efter i höstas. Jag vill vara pigg och aktiv NU, jag tycker att jag har väntat och varit tålmodig (nåja) länge nog. Jag har så många saker jag vill göra, projekt som jag vill plantera fröer till och sedan få dem att växa. Men var sak har väl sin tid. Och nu är min tid att ge mig tid.

Jag är inte Super-Lisa som klarar allt och inte har några behov. Jag är super för att jag har behov, för att jag är mänsklig, och jag är starkare när jag vågar vara svag.