Klockan närmar sig fem, solljuset blir allt klarare och fåglarna kvittrar redan vilt. Det är en konstig tid, en stund då staden står och väger mellan sömn och vakenhet, då dess två befolkningar möts.
De sista nattmänniskorna raglar hemåt samtidigt som de första dagmänniskorna öppnar ögonen och börjar med de dagliga morgonbestyren.
Morgontidningarna har redan dunsat ned på tamburmattor, hundar rastas, de sista spårvagnarna möter nästan de första i dörren.
Natten vänder här till dag, de möts, morsar på varandra för att sedan åter gå skilda vägar.
Gissa vem som vaknade vid fyratiden i natt och inte kunde somna om? Jag lyckades hålla mig från att starta datorn, men satt framför TVn en stund och läste sedan lite, och vips var klockan nästan fem. Några nattvandrare på hemväg passerade nedanför fönstret, enstaka bilar hördes och fåglarna kvittrade som om de hade betalt för det. Det var nästan så att jag ville gå ut i morgonen. Nästan. Men när det hoppar upp en gosig katt i sängen och lägger sig på ens arm, då rör man sig inte. Då somnar man om. Och det gjorde jag.
Tänk om du kunde
Tänk om
Du kan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar