Ja, faktiskt. Men inte för en baby, utan för världens mest bedårande 4 veckor gamla kattungar. Inget får mitt hjärta att smälta som kattungar. Jag verkar vara mer kattmamma än människomamma. De är så små, en har fortfarande alldeles blå ögon, de är mjuka som små moln, har sylvassa klor som är lite för långa för tassarna, urgulliga små pip till jamanden och är bara... underbara! Och gosiga som bara den.
Kattungarna finns på Göddered, gården dit min bror och hans fru flyttade för en månad sedan (och där han jobbat, först som dräng och sedan mer och mer som entreprenör med diverse uppgifter sedan gymnasiet), och som det är tänkt att han ska ta över. Det är också därifrån som mina två äldsta katter kommer. Ungarnas mamma visade sig vara väldigt lik min Ozzy i sättet, och det är inte så konstigt eftersom hon bör vara hans halvsyster.
Jag skulle vilja ha ett hus, kanske ett stort hus med flera lägenheter, där man kunde bo flera kompisar tillsammans men ändå var för sig, och ha fler katter. Och en dansstudio. Det hade varit en så otrolig dröm!
Drömmar är bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar