Jag har redan kroppen jag önskar mig :)

Delvis korspostat på min vardagsblogg.

Jag hade terapi idag, och vi gjorde bland annat ett jätteintressant test om kroppsuppfattning som vi hade pratat om för några veckor sedan och sedan glömt. Jag har inte gjort något sådant test sedan jag slutade i ätstörningsbehandling och har varit supernyfiken på hur mycket som förändrats i min kroppsuppfattning sedan dess. Det borde göras uppföljningar efter ett tag men det gör de ju inte. Och just det här testet har jag inte gjort tidigare, för det är ganska nytt.

Det är ett datorprogram med två bilder, en med kroppskonturer framifrån och en från sidan, där man justerar markörer för axlar, bröst, bröstkorg, midja, höfter, rumpa, lår och vader större eller mindre för tre kategorier: Hur man tror att man ser ut, hur det känns och hur man vill se ut. Sedan mäter den som utför testet just de här måtten och matar in, så kan man jämföra sina tre versioner med verkligheten. OK, grafiken var inte perfekt, men det var ett väldigt intressant test. Som förväntat så tror jag att mina lår är större än vad de är, ingen surprise där. Vad som däremot var överraskande var att mitt ideal var nästan identiskt med verkligheten, och jag hade nog till och med större byst än vad jag hade vågat ange på önskekroppen. Så jag har tydligen redan min idealkropp, häftigt va?! Nu ska jag bara försöka ta in det också.

Faktum är att jag inte har så där värst stora komplex för min kropp, utom just låren. Det komplexet kan jag bara inte komma över, jag vet inte hur jag ska göra, men det kanske minskat i alla fall. Visst har jag usla dagar med muffinstopp över byxlinningen och inga kläder som passar, när den där lilla lilla anorektiska delen som finns kvar skriker att "hur fan har du kunnat låta dig bli så stor", men på det stora hela är jag nog till och med mindre missnöjd än många andra kvinnor.
Det är ganska skönt att få den bekräftelsen, och att jag ändå inte var så fel ute bekräftar hur långt jag verkligen kommit.
Jag vet redan att mitt ideal inte är anorektiskt eller den där pubertala kroppen utan former, utan mitt ideal är en kvinnlig kropp som är smal men inte mager. Jag gillar former, byst och rumpa!

Vad det här testet inte visade var dels armarna och dels en jämförelse med en normalstor kropp, men det är nog ganska naturligt, för vad är en normalstor kropp? Ta fem kroppar i samma längd och med samma BMI, så kan de se helt olika ut. Men jag är fortfarande grymt nyfiken på hur jag ser ut i förhållande till det "normala" just med tanke på hur fel jag brukade ha.
För fem, sex år sedan vägde de som jag trodde var lika stora som jag 10 kilo mer än vad jag gör. Idag är jag större, och jag skulle gissa att felmarginalen gentemot andra som jag ser som lika stora inte är större än 5 kilo. Max. Hon gör framsteg, den här bruden :)
Och det största framsteget är nog att även om jag är nyfiken och tanken far genom huvudet då och då, så spelar det ingen roll längre om jag är större eller mindre än andra. Jag äter, jag nojjar väldigt sällan över kropp och vikt och det tar inte upp en massa tid och kraft. Jag läste någon gång att en normal kvinna, normal som i inte ätstörd, ägnar ca 15 minuter varje dag åt att tänka negativa saker om sin kropp. Jag tror helt ärligt att jag kanske lägger 5, max 10. Stolt!

Men alltså: Jag har redan kroppen jag önskar att jag hade. Hur tar man in det?